Manfred Weber lovar att borgerliga EPP ska föra mittenpolitik i parlamentet.
Men vem tror på honom?
Det var en akt av politisk mognad som man sällan skådar, särskilt i dessa tider av högljudd polemik. EUs tre mittenpartier undertecknade igår en överenskommelse om nio centrala punkter i EU-politiken.
Borgerliga EPP, socialistiska S&D tillsammans med liberala Renew (en majoritet av rösterna) förklarar att de ser hur stora, geopolitiska utmaningar som Europa står inför. De lovar därför att samarbeta konstruktivt under den kommande mandatperiodens fem år.
Att samla de politiska krafterna i EU när det blåser hårt – snyggt.
Ett samarbete som alltså byggs på de riktlinjer som Ursula von der Leyen la fram i somras för att bli vald till kommissionsordförande. Vid det här laget är det kända ståndpunkter:
Skydda Europa, dess demokrati, dess säkerhet, industri och välstånd, medborgare, tillgång till livsmedel och energi… och så vidare.
Att samla de politiska krafterna i EU när det blåser hårt – värdigt.
Med en så bred politisk samhörighet borde ju godkännandet av Von der Leyens nya EU-kommissionen avlöpa smidigt. Den har ju samma riktlinjer.
Tidskänsligt. Geopolitiska utmaningar och så.
Och utfrågningarna hade ju gått som på räls. Några små snubbelsteg men överlag, lätt att godkänna alla.
Fast då bestämde sig spanska EPP-ledamöterna (Partido Popular) att istället bedriva inrikespolitik. De attackerade den spanska kandidaten Teresa Ribera och skyllde på henne de sena och dåliga räddningsinsatserna vid översvämningarna i Valencia.
Ett fult trick – räddningsinsatser faller enligt spansk lag under regionerna och i regionen Valencia regerar Partido Popular.
Illa men inte lika illa som att EPPs gruppledare Manfred Weber tillät sina spanska partikollegor styra EPPs ageranden i parlamentet och hotade, på grundval av spanskt trams, underkänna Ribera som EU-kommissionär – trots hennes starka meriter, långa erfarenhet och erkända sakkunskap.
EPP tog därmed hela godkännandet av kommissionens gisslan och höll alla på halster i mer än en vecka.
Nu påstås visserligen Weber vara avundsjuk på Von der Leyen för att hon fick det jobb som han kampanjade för men vad handlar det här om, att sabotera EU-beslut som lägger krokben för henne?
Det där med att samarbeta konstruktivt i mitten då.
Så sent som i förra veckan struntade Weber i mitten och Von der Leyen för att istället gå till extremhögern.
Det handlade om EUs nya lag mot skogsförstörelse, framförhandlad med en EPP-
ledamot vid tyglarna, Christoph Hansen.
I efterhand hade EPP nu ändrat sig, ansåg lagen jobbig för näringslivet, de gillade den inte längre.
EU-kommissionens Ursula von der Leyen valde då att gå EPP till mötes. Hon föreslog att försena lagen med ett år, för att ge alla tid att förbereda sig.
EU-regeringarna godkände det, parlamentets majoritet också… men Manfred Weber var ändå inte nöjd.
EPP kastade i sista minuten in extra ändringsförslag. De borgerliga krävde en ny kategori som kan undanta EU-länder från kraven – och därmed riskera att lagen inte lever upp till världshandelsreglerna längre.
Olyckligt.
Men tack vare Orbans och Le Pens kompisar i gruppen ”Patriots for Europe” fick EPP igenom sina tillägg.
Resultatet av det hela är väldigt sura EU-regeringar som inte alls vill riva upp hela förordningen i sista minuten. Men på grund av EPP krävs nu nya förhandlingar för att nå ett slutgiltigt beslut.
Klockan tickar – blir man inte överens inom en månad så blir det ju ingen försening.
”EU-regeringarna är oansvariga,” skyller EPPs ansvariga för dossiern ifrån sig, Christine Schneider.
Under tiden sitter näringslivet med maximal osäkerhet och undrar vad exakt de förväntas vara redo för den 31 december…
Det har bara gått några få månader sedan det nya EU-parlamentet började jobba men antalet tillfällen som EPP struntat i mitten och istället gått högerut radar upp sig.
Plattformen för konstruktivt samarbete mellan Europaparlamentets mittengruppen ser ut som ansvarsfull politik.
Men Manfred Webers namnteckning sänker dess trovärdighet,