Extrempolitiker rubbar inte trögrörligt EU

Mitten håller fortfarande i EU trots att EU-regeringar kommer till toppmöten i Bryssel laddade med allt dummare krav.

Två dagars toppmöte i Bryssel där alla kriser skulle hanteras samtidigt som EU-ledarna var tänkta att diskutera nästa sju-årsbudget.
Det blev grälsjukt. Ändå håller något slags mittenpolitik överraskande väl medan de mest publikfriande kraven avlövas.

Utan jämförelse dummast krav, kom precis före toppmötet från Tysklands Friedrich Merz, Italiens Giorgia Meloni och Polens Donald Tusk.
De kräver att varje EU-regering ska ha en ”broms” att dra i om en EU-lag upplevs för kostsam för landet.

Inte medvetna om att det är de själva i EU-regeringarna som bestämmer EUs lagar? Men nog borde de kunna se att om varje land ges frihet att strunta i valfri EU-lag, så finns inget EU längre, ingen inre marknad.
Deras idé tycks ha förbigåtts med tystnad på toppmötet.

Mest tid spilldes istället på ett kraftigt försök från Italien, Polen, Grekland och några till, att i namn av de höga energipriserna, få uppskjutet en viktig klimatreform.
Den kallas ETS2 och består i att om två år utvidgas EUs mycket effektiva utsläppshandel till att också gälla vägtransporter och uppvärmning av byggnader.
Högre pris vid pump, som Busch skulle säga.

Det mötte tvärstopp från övriga länder. Statsminister Kristersson hänvisade till att EU-nämnden sagt nej, så det så, och Tysklands Friedrich Merz instämde att där hör ni.
Bara för att ett antal länder inte har ställt om i tid, så vill inte andra länder, som faktiskt har det, se sina investeringar bli bortkastade.
Allt motståndarna fick var en uppräkning av åtgärder som EU redan gör för att få ner energipriserna och en uppmaning att skynda på att gå över till förnybar energi och elektrifiering.

Danmarks Mette Frederiksen kom på att, tillsammans med kollegerna från Italien och Polen, kräva ingripanden från EU-kommissionen mot Spanien som beviljat en halv miljon arbetstillstånd till migranter (”för tänk om de reser vidare till oss”).

Trion fick som svar statistik – EU har haft 55 procent färre inkommande flyktingar de senaste två åren – och en påminnelse om att EU ju har en helt ny migrationspakt på plats ifall det skulle komma en ström ovälkomna.
(Man kunde också nämnt att Polen ligger i topp bland EU-länder som delar ut arbetstillstånd till icke-européer eller att Italien legaliserar en halv miljon icke-europeiska migranter på tre år.)

Toppmötets budgetdebatt var menad att bli livlig men inte den här gången. Det stod klart från start att EU-länderna står långt från varandra och ingen hade ännu för avsikt att flytta sig.
Var de 27 eniga om något, så tycks det ha varit att klaga på ordförande för mötet, Antonio Costa, för att han inte fick ledarna att samsas.

Vad ledarna däremot var så eniga om att det knappt behövde diskuteras, var Ukraina. Volodmyr Zelenskyj togs emot med värme och kärlek och även om ingen hade mer pengar att utlova direkt, så var man enig om att fortsätta bära ansvar för att Ukrainas krig finansieras. Man la istället tiden på att prata om hur EU-regeringarna ska kontra Rysslands alla sabotage och drönare mot EU-länder.

Lika eniga var de om Kina. Den allmänna övertygelsen numera – sedan Tyskland kommit ombord – är att EU ska fortsätta att pressa Kina att hålla tillbaka sin stora export genom dialog och samtidigt skrämmas med att uppfinna nya handelsvapen.
Von der Leyen lovar att utforma den yxa som tyske förbundskanslern Friedrich Merz och franske presidenten Emmanuel Macron vill att EU ska skaffa sig.

(Vad som tycks ha övertygat ledarna att det är möjligt för EU att få Kina att falla undan, är att höstens samtal mellan de två handelsblocken nyss ledde till en seger – ett något luddigt åtagande från Kina om att inte sälja så många hybridbilar till EU nästa år.)

Två överraskningar finns i toppmötets slutsatser.
Den ena var ovanligt långa och detaljerade avsnitt om hur utsatta palestinierna är och fördömanden av Israels uppförande…utan att EU därför talar om att göra något åt det, t ex genom att frysa handelsavtalet med Israel.

Den andra var att USA pekas ut som ansvarig för något – det ser man som regel aldrig från toppmötet.
Men här kom faktiskt ett ”beklagande” över att USA tänker ta bort sina sanktioner på rysk diesel.

Därefter följde ett ”djupt beklagande” över att USA tänker lägga sanktioner på den Internationella Brottsdomstolen. EU-ledarna lovar rentav att de är ”redo till alla nödvändiga åtgärder” så att domstolen ska kunna fortsätta att fungera även om den stängs av från amerikanska bolag, plattformar, banker och dollarn.

Vad som står i toppmötets slutsatser utgör enighet bara i meningen att så här långt, har man lyckats baxa alla ledare till samma punkt.
Man har t ex fått alla att gå med på att sträva efter att fördjupa den inre marknaden – men inte att därför säga ja till alla förslag i den riktningen.
Man har fått alla att fördöma Israels agerande – men inte därför att säga ja till att ingripa mot Israel.
Man har fått alla att kritisera Trump – men t ex Tyskland och Frankrike kommer ändå spela med i Trumps valkampanj genom att öppna sina beredskapslager av olja.

Överlag är helt enkelt enigheten stor om att fortsätta åt samma håll, med samma inriktning, inom ekonomi, industri, försvar, handel och klimatarbete.

I korridorerna slöts dock överenskommelser av ett delvis annat slag.
Frankrike och Tyskland gladde sig åt att de två enats om ta bort förbudet mot nya fossilbilar i EU efter år 2035. Först ska förstås de andra EU-länderna vara med på noterna liksom Europaparlamentet.
Men Friedrich Merz räknar hem segern i förskott och sa belåtet att:
”Det här är en investerings-signal till industrin.”

Allt talar för att det tvärtom är ett hårt slag i tomma luften.
Europa – liksom övriga världen – går med väldig fart över till elbilar. Om Volkswagen och andra förlustdrabbade tyska biltillverkare faktiskt börjar ny-investera i fossilbilar, lär deras konkurs bara ske desto snabbare.

VD för franska Renault svarade direkt att europeisk bilindustri inte kommer släppa sina elbils-satsningar:
”Renault har investerat av bara h-e i elbilar och vi kommer fortsätta med det,” kommenterade François Provost.

Också i korridoren ska Italiens premiärminister Giorgia Meloni ha fått kommissionsordförande Von der Leyens tillstånd att införa ett pristak på gas, något som EU-kommissionen länge kämpat emot.
Gasgenererande bolag skulle kompenseras för mellanskillnaden mellan pristaket och marknadspriset genom en konsumentavgift.
Ekonomer ser för sig nya problem som t ex enorma vinster för bolag i den sektorn, fattigare konsumenter och att Italien ofrivilligt åker på att finansiera billigare energi för kunder i grannländerna (vilket hände Spanien när de år 2022 fick ett sådant undantag av Von der Leyen).

Det var alltså två försök att bryta sig loss ur mittenpolitiken som inte har jättestora chanser att klara sig på egen hand ute i stora, vida världen.
Ett tredje sådant försök gjordes av Frankrikes presidentkandidat, högernationalisten Marine Le Pen, som dagen före toppmötet reste upp till Bryssel för att via presskonferenser skrämma EU-ledarna att byta inriktning med sina hot:
”Vi kommer skära ned det stora EU, vi kommer stoppa klimatpolitiken, vi kommer inte betala den här franska EU-avgiften…”

Hon vet kanske inte att ungefär samma kaxiga löften körde de flesta europeiska politiker inne på mötet på sin tid, i sina valkampanjer.
När de väl hamnat i regering och landar i Bryssel är det svårare än man tror att stoppa mittenpolitiken.