Ett val närmar sig som kommer att påverka Sverige massivt – i Tyskland, ett land som vägrar medge att världen är förändrad.
Mario Draghi, författare till EU-kommissionens egen ”manual för att övervinna pågående och kommande kriser,” skriver ett brev till tyska politiker i Financial Times.
Han är visserligen alldeles för diskret för att säga att hans brev riktar sig till tyskarna. Men alla kan se det.
Rubriken lyder ”EU kan lära sig av Storbritannien” och handlar om att den nya labour-budgeten satsar stort på att investera sig ur sin (avgrundsdjupa) kris och att de gör det hårt tyglat, så att pengarna verkligen ska gå till ”rätt” ändamål.
Draghi-rapporten är ju obeveklig på just punkten att EU måste investera stort i försvar, teknologi och klimat för att röra sig framåt.
Det vill dock tyska politiker inte acceptera. Tyskland håller ett fast grepp om sin konstitutionella ”skuldbroms,” ett alltid lika starkt skäl att inte satsa framåt.
Just nu genomlever landet sitt andra år med minustillväxt. Förbundskansler Scholz (som kämpar med bottennapp i väljarstödet) tror att Tyskland genom mer-av-detsamma kan återfå sin förlorade position som industriland och exportland.
Scholz´ ser räddningen bl a i att införa en bonus kallad ”Made In Germany” för att locka till sig utländsk industri. Så såg 1970-talets ständiga dragkamp ut mellan EU-länderna, innan EU utgjorde en sammanhängande marknad och istället var 27 nationella marknader som konkurrerade med varandra.
Han försökte (men misslyckades) få EU att INTE straffa kinesiska statsstöd i rädslan över att förlora Tysklands goda kinesiska affärer.
Han försöker ändå utnyttja EU genom att tvinga fram extra EU-stöd till tysk bilindustri som rasar ihop efter att ha satsat på fel häst (fossilbilar istället för elbilar).
Hans regering kämpar för att lyfta ett EU-beslut om ingen ny tillverkning av fossilbilar efter 2035.
Han har redan övertygat EU om att ge generösa stöd till (tysk) ”grön” vätgas vilket kräver stora investeringar och mer utveckling istället för till billiga energikällor som redan existerande sol och vind.
Fast samtidigt kräver Tyskland att EUs regler ska verka som en schuldenbremse för alla, inga investeringar för länder som inte har budgeten i balans.
Skulle man få göra undantag för klimatinvesteringar? Tyskt nej.
Skulle man få göra undantag för försvarsinvesteringar? Tyskt nej.
Skulle man kunna harmonisera reglerna så att EU får en europeisk kapitalunion där privat kapital blir lättare att vinna för den som vill investera? Tyskt nej.
Inte bara förbundskansler Scholz men också hans koalitionspartner liberala partiet FDP, kämpar med uselt väljarstöd.
Så uselt att partiet i höst legat under 5-procentsgränsen för att komma in i Bundestag.
Partiledare Christian Lindner placerar tyskt nog hela sin karriär och partiets existens på denna schuldenbremse. Den är skälet, som Lindner uppger, för att Tyskland inte har råd att satsa framåt, reparera vägar och internet, bygga upp sitt undermåliga försvar, sina svaga energinät eller agera mot klimathotet.
Efter usla regionala val i september levererade Linder ett ultimatum till sina regeringspartners. Han fäller regeringen om man inte följer hans åsikter om 2025 års budget – den budget han just hade gått med på.
Där fanns bl a en halvering av militärt stöd till Ukraina, att göra om den pensionsreform man enats om och att mindre pengar ska gå till välfärden.
I dagarna utfärdade Lindner hotet på nytt och på fredagen läckte lämpligt nog 18 sidor av Lindners krav i skrift.
Normalt skulle nästa parlamentsval i Tyskland hållas i september 2025 men Christian Lindner verkar inte våga vänta utan verkar gå in för att välta regeringen redan i höst.
Scholz-koalitionen som kom in hösten 2021 har hela tiden haft svårt att hålla ihop. Denna tyska regering varit en frustration för övriga Europa för att man bromsat i EU lika mycket som uppträtt passivt hemma.
”Schuldenbremse” har bromsat EU lika mycket som den bromsat Tyskland. Att slippa Scholz-regeringen är inte ovälkommet.
Nästa regering blir CDU-ledd enligt opinionsmätningarna och även om den, liksom liberalen Lindner, förespråkar skuldbroms, så kan den paradoxalt nog bli den regering som faktiskt börjar avveckla hinder för investeringar.
Till en sådan omställning kan en CDU-regering vinna uppbackning från EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Hon är nämligen redan inne på ett helt annat spår än de tyska idéerna om budgetöverskott och att spara i ladorna.
Von der Leyen laddar för att ställa om EU till en annorlunda värld. Draghis text i Financial Times går förstås också den vägen, den ger tips till tyskarna hur de kan ansluta sig till denna rörelse framåt.
Valet i USA kommer att bjuda på problem för Europa vilken president det än blir.
Vad valet i Tyskland kommer att avgöra, är om EU ska ges chansen att gripa sig an dessa problem.