EUs Salvini-problem är riktigt allvarligt

Italiens inrikesminister Matteo Salvini bygger sin karriär på att trotsa EU.
För EU är det mycket svårt att kontra – som vi redan sett med Ungern och Polen.

Partiledaren för Lega Norte, Matteo Salvini, gör en poäng av att provocera maximalt.
EU-kommissionens Jean-Claude Juncker och Pierre Moscovici kallas ”Europas fiender” som opererar från en ”bunker” i Bryssel medan han, Salvini, är Europas räddare.

Trots hans aggressiva tal, trodde många att han skulle (liksom Victor Orban) vara mer försiktig i sina direkta relationer med EU.
Men för några veckor sedan la Italiens koalitionsregering fram en budget som spräcker alla ramar.

Salvini och regeringen vill spendera Italien ur sin kris.
I den nya budgeten går pengar till en medborgarlön, att sänka pensionsåldern till 62 år (till en blygsam kostnad av 100 miljarder euro), att efterskänka obetalda skatter och till investeringar i infrastruktur (bland annat att köpa tillbaka konkursdrabbade Alitalia.

Det innebär dock att leva på lånade pengar.
Italiens budgetunderskott tillåts växa kraftigt (-2,4 procent av BNP).
Statens upplåning likaså (132 procent av BNP).

Juncker och Moscovici har varnat Italien för att de bryter mot EUs regler för euroländer (därav Salvinis rätt personliga attack).
I slutet av oktober kan de följa upp detta – ja, strikt taget måste de – följa upp det med att förklara Italiens underskott alltför stort vilket innebär EU-krav på åtgärder och närgången övervakning.

Problemet är förstås att Matteo Salvini inte kan tänka sig något bättre.
Hans eldsprutande tal om diktaturen EU och tyrannerna i Bryssel får nytt bränsle.
Han vill ge pengar till de fattiga italienarna men Bryssel försöker hindra honom?

EU har blivit en ekonomisk stormakt genom att bygga upp världens största marknad och en gemensam valuta.
Men hela bygget håller ihop bara så länge EU-länderna respekterar fattade beslut.

Salvini har sett hur Ungern och Polen har kunnat strunta i EU-beslut om migration utan att något hänt.
Bägge länder lyfter fortfarande högst bidrag av alla i EU.

Nu är det hans tur att pröva vad han kan få ut.
Salvini har redan flera gånger lovat åka till Bryssel och kräva att Italiens EU-avgift omförhandlas… neråt.

Italien har skäl att önska sig stöd från européerna.
Man har länge fått bära den största bördan av migrationen över Medelhavet.
Italien har inte farit väl av de åtstramningskrav som framförallt Tyskland tvingat fram under flera år.

Men EU-kommissionen hade redan under den tidigare italienska regeringen sträckt sig en bra bit för att inte förvärra ett dåligt läge i Italien, när de lät Italien rädda istället för stänga dåliga banker.

Europeiska centralbanken har också ställt upp, är sedan länge en av få aktörer på marknaden som fortsatt köpa italienska statsobligationer för att de inte skulle störtdyka.

Det har inte Salvini noterat.
Han kom istället upp med idén att ECB borde tvingas skriva av dessa lån som Italien tagit upp (cirka 250 miljarder euro).

Vad gör man från EUs sida när varje krav på rättning i Italien, hälsas med förtjusning av en trotsig regering?

EU har redan prövat att vara i den sitsen i Ungern och Polen.
Allt man kan göra är att slå dövörat till och fortsätta skicka varnande brev.

Just nu vilar EUs hopp om att få italienska regeringen att sansa sig, på marknaderna.

När internationella investerare i veckan såg att Italien tänkte låna sig till en ännu större skuld slog de till med krav på både dubbla och trippla räntan för italiensk upplåning.
Salvini svarade med att beskylla EU-institutioner för att ingå i en konspiration som spekulerar mot den italienska ekonomin.

Han hävdade belåtet att de italienska medborgarna kommer använda sina sparpengar för att rädda staten.
Men om han hade läst statistiken från ECB skulle han se att de italienska hushållen som traditionellt ägt större delen av den italienska statsskulden, under senare år har sålt av det mesta av sian innehav.

Ekonomiskt klarar EU och eurozonen att Italien spräcker ramarna.

Politiskt kan däremot Salvinis trotsiga uppförande visa sig bli ännu en spik i kistan – den dag EU-beslut visar sig vara inget värda.

About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU