EP-förhören är avklarade och bilden är tydlig:
Vi får en hårt arbetande och fokuserad EU-kommission, hårt hållen av ordförande Von der Leyen själv.
Vi har i år sett en ovanlig variant av detta mäktiga tillfälle när Europaparlamentet får chansen att fråga ut i noga detalj alla blivande EU-kommissionärer under tre, fyra timmar.
Mycket står på spel, EU-parlamentet har som bekant sedan länge har erövrat rätten att rata den som de inte anser duger.
Men i år seglade den ene kandidaten efter den andra igenom och fick sitt efterfrågade OK bara timmar efter förhören.
Ovanligt var också hur relativt snälla europaparlamentarikerna var. De lät gång på gång otillfredsställande svar glida förbi utan att hugga med tuffa uppföljningar.
Det var som om de VILLE godkänna alla.
Ja, inte riktigt alla. Svenska Roswall, kandidat till miljökommissionär, var alltför uppenbart inte särskilt inläst på sin (oerhört breda och tekniska) materia och hon kom direkt ur en regering som gjort sig känd som anti-miljö och anti-klimat i Bryssel.
För att rädda Roswall var hennes politiska grupp EPP tvungna att sätta frågetecken vid en annan kandidat – valet föll på liberala Hadja Lahbib som faktiskt levererat en utmärkt hearing.
Men för att rädda den ena, godkändes den andra.
Och så var det förstås en kandidat som få gillar, Ungerns Oliver Varhelyi. Han har varit en starkt kritiserad kommissionär i fem år redan, utnyttjat posten till att driva egna (ungerska) synpunkter istället för de överenskomna europeiska och uppträtt snorkigt när han ombetts redogöra för sina insatser.
Varhelyi gjorde också en rätt fläckfri hearing men ingen tror på vad han säger så han hänger löst in i det sista.
Sammantaget känns det dock som att mittenpartierna och majoriteten i parlamentet för en gångs skull inte vill krama ur så mycket makt de bara kan ur detta tillfälle.
Det beror troligen till stor del på Ursula von der Leyen.
Som kommissionsordförande har hon gjort sig stort besvär att söka EU-parlamentets uppbackning med löften till olika partigrupper om att satsa på deras hjärtefrågor.
För säkerhets skull, gick hon i förra månaden med på nya eftergifter i form av tätt samarbete mellan kommissionen och parlamentet. En av de största eftergifterna, är att avstå från kommissionens ensamrätt att föreslå lagstiftning för att ge parlamentet del av den rätten.
Men det beror också på sakpolitik. Von der Leyens program handlar om säkerhet för Europa i en svajig tid och det har framgått av hearingarna, att många i Europaparlamentet delar hennes prioriteringar.
Det handlar om att ställa upp helhjärtat för Ukraina så att Ryssland inte får segervittring, bygga upp europeisk försvarskapacitet, säkra livsmedelstillgång i kristider, säkra europeisk energitillgång, stärka industrin för jobben och exportens skull, minska konkurrensen från statsstödd industri (Kinas och USAs).
Ursula von der Leyen har inte nöjt sig med att författa ett arbetsprogram med den inriktningen. Hon har formulerat uppdragen till de nya kommissionärerna helt enligt hennes inriktning.
Ingen handelskommissionär denna gång utan en ”handels- och ekonomisk säkerhets-kommissionär.”
Ingen transportkommissionär men en ”hållbara transporter-kommissionär.”
Roswall blir egentligen inte miljökommissionär utan hon blir ”kommissionär för miljö, biologisk mångfald, vattenresiliens och en cirkulär ekonomi.”
Därefter har Von der Leyen formulerat tajta instruktioner till var och en, med vilka uppgifter de förväntas göra – inte något som vi någonsin sett för nya EU-kommissionärer med den här detaljeringsgraden.
Ursula von der Leyen har ändå inte nöjt sig med det.
Lyssnar man igenom de 26 utfrågningarna av blivande EU-kommissionärer – smått bedövande förstås – kommer man därifrån med klara intryck av budskap som kandidaterna fått order av att leverera under sina hearings.
Några saker som mer eller mindre ALLA kandidater betonade var därför att…
* Klimatarbetet fortsätter, vad än högerkritiker tycker.
Klimatet är helt avgörande, inte bara för klotets skull men också för den extra konkurrenskraft som klimatteknologi erbjuder europeisk industri.
* Att tillämpa redan beslutade regler blir fokus från EU-kommissionens sida framöver. Inte nödvändigtvis mängder av nya (klimat-) regler.
* Förenkla reglerna (för näringslivet) men utan att sänka standards. Strömlinjeforma rapporteringskrav, inga dubbleringar, höj tröskeln för när ett företag måste rapportera.
* Medborgarna i centrum. I frågor om energi, industri, klimat, livsmedel, försvar, utbildning… Inga reformer som gör vardagen ohållbar för vanligt folk. Inga reformer som gör mindre jordbruk omöjliga att driva.
* Och apropå tillämpa reglerna – rättssäkerheten (hallå, Ungern!) ska försvaras benhårt. Demokratin och mediefriheten ska försvaras, även på internet – mot troll och påverkansoperationer.
Hade någon svårt att gissa hur det kom sig att kandidaterna sjöng samma sång, så löd en annan väldigt vanlig fras från samtliga kandidater:
”Som kommissionsordförande Ursula von der Leyen har sagt, så…”
Överlag har kandidaterna varit pålästa, vältaliga och inte låtit sig luras in i kontroverser utan känt igen ett krokben när det sträckts fram.
Många har imponerat:
Luxemburgaren Christoph Hansen på jordbruket, irländaren Michael Mcgrath på rättssäkerhet, slovenskan Marta Kos på utvidgning, rumänskan Roxana Minzatu på utbildning och arbetskraft, danske Dan Jörgensen på energi, portugisiskan Maria Luiz Albequerque på finansmarknaden…
En sista tur väntar när parlamentet ska bestämma sig för hur de gör med gruppen av sex stycken exekutiva vice ordförande-kandidater.
Alla levererade en bra insats under utfrågningarna men italienaren Raffaele Fitto tillhör ytterhögern ECR och några grupper anser att han därför inte borde få titeln vice ordförande.
Nu är ECR en grupp som EPP kan tänka sig att luta sig mot ibland, för att slippa samarbeta vänsterut. Så här kan EPP vara benäget att kontra med att duger inte Fitto, så vill de underkänna den mycket kompetenta spanska klimat- och konkurrenskandidaten Teresa Ribera (s).
Eller kommer det kanske först en påringning från Ursula von der Leyen till hennes partikamrat, EPPs gruppledare Manfred Weber?
Von der Leyen gav avsiktligt italienaren en högre post som plåster på såren för att EUs stats- och regeringschefer uppträdde arrogant mot Giorgia Melonis krav, när topposter över hela bordet skulle fördelas i juni.
Alla underkännanden av något slag kommer försena att Ursulas nya kompisar kan komma igång med arbetet.
EPP har mycket att fundera över.
Men i stort sett finns nu en duglig EU-kommission, redo att sparka igång de många reformer som Ursula von der Leyen har lovat världen – och en hel del har utlovats landa redan inom 100 dagar.