Pinsamt nog för EUs stats- och regeringschefer drar deras toppmöte i Bryssel ut på tiden för att ett regionalt parlament i Belgien vägrar godkänna ett EU-avtal med Kanada.
(Man skulle tro att regeringscheferna istället applåderade – de har ju samtliga deklarerat på hemmaplan hur makten måste tas tillbaka från EU och besluten tas nära väljarna.)
CETA, EUs samarbets- och handelsavtal med Kanada ska snart skrivas på.
Eller skulle skrivas på… för några envisa valloner står i vägen.
Vad resten av Belgien säger, bryr sig vallonerna inte om.
De struntar i att bara 9 procent av Belgiens export går från Valloniet.
Hela 91 procent går från Flandern – vars separatister för övrigt har drivit igenom att ändra den belgiska konstitutionen så att regionerna fått större makt över centralregeringen.
Nära väljarna, you know.
EUs utrikesministrar försökte skicka ett ultimatum till belgarna i tisdags men det hjälpte inte.
Åthutningar från Merkel, Hollande/Renzi/Juncker/Tusk och alla andra premiärministrar har inte heller bitit.
Att alla – verkligen precis alla – till leda upprepar uttalandet: ”Om EU inte klarar att avtala med Kanada, vem kan vi då avtala med?, påverkar inte vallonerna.
Sent torsdag kväll fick därför EU-ländernas brysselambassadörer sätta sig ner för en direkt förhandlingar med vallonerna (och med Kanada, på distans).
Det här är vad vallonerna begärt:
* Ett förbud mot kött på djur uppfödda på tillväxthormoner ska skrivas in.
* Inte bara Kanada ska ha rätt att utlösa skyddsklausul om en jordbrukssektor hotas av lågprisimport. EU ska också kunna göra det.
* Avtalet ska uttryckligen garantera rätten för ett land att lagstifta om skärpta regler utan att därför riskera skadestånd till företag för utebliven vinst.
* Offentliga tjänster ska undantas handels- och samarbetsavtalet (sjukvård, socialtjänst, skola).
* Skiljedomstol för att lösa tvister mellan näringsliv och en stat ska tas bort. Både Kanada och EU har väl fungerande rättsväsende som kan slita eventuella tvister.