Segerrik Orban inget hot mot EU

Victor Orban gratulerade på söndagkvällen det ungerska folket till att ha vunnit honom för fyra år till.
Det får inte EU att darra.

EU får dras med den ungerske premiärminister Orban i minst fyra år till.
Han är ingen rolig partner att ha.

Orban har underminerat rättsstaten, gör livet omöjligt för frivilligorganisationer.
Han har tillsatt idel vänskapligt sinnade domare.
Han angriper flyktingar och muslimer i otäcka ordalag.
Han angriper den ungerske juden George Soros i illa dolda antisemitiska angrepp.

Han angriper EU för att tvinga på Ungern flyktingar.
Han har en ”bromance” med Vladimir Putin som tas emot i Ungern med hyllningar så ofta den ryske presidenten vill.
Han utnyttjar sin offentliga position till att fylla fickorna på, sin släkt och miljardärvänner.

Victor Orban är kort sagt en obehaglig person att ha i kretsen av EU-ledare.
Men han utmanar inte EU.

Orban vet nämligen på vilken sida hans bröd är smörat.
EU ger honom motsvarande 4 procent av Ungerns BNP i bidrag.
EU-medlemskapet skänker också Orban en politisk status (vilken åtnjuts av alla EUs regeringsledare), såväl Ryssland som Kina och Turkiet ser anledning att prata med honom, enbart för att han kan lova tala för deras sak i EU-kretsen.

Idén att Orban skulle låta Ungern följa Storbritannien ut ur EU är ett skämt.

Premiärminister Orban kan tillåta sig att vara obehaglig tack vare en skicklig balansgång.
När han ville skaffa sig vänligt sinnade domare, såg han till att sänka pensionsåldern så han kunde kicka dem han inte ville ha kvar.
Det är svårt för EU att rättsligt angripa honom för en sådan sak.

När han ville täppa till truten på Amnesty, Transparency International, Greenpeace och andra fridstörare, uppfann han en lag som sa att alla organisationer som får ekonomiskt stöd från utlandet är ”utländska agenter”
och belade sådana med begränsningar.
Bland annat måste de betala 25 procent av allt de får från utlandet (sin  moderorganisation) i skatt till den ungerska staten.
Även den manövern är svår för EU att angripa rättsligt.

Victor Orban har sedan starten av sitt maktinnehav sett till att hålla sig exakt på rätt sida gränsen av EUs regler.
Han kan utnyttja väldigt långt att EU inte reglerat rättsstaten i detalj, bara anger att den ska respekteras som princip.

Därför har EU-kommissionen aldrig kunnat ge sig på Ungern lika tufft som man kunnat göra mot Polen, betydligt klumpigare i sina försök att införa det slags auktoritära stat som Orban gjort.

På samma genomtänkta sätt angriper Orban en man han betraktar som en farlig rival, den ungerskamerikanske juden George Soros.
Hans antisemitiska attacker håller sig precis på rätt sida om öppen antisemitism.

Orbans rasism mot muslimer utspelar sig på samma gungfly, där han aktar sig för att trampa fel.
Ingen får något rasistiskt ur Orban, bara fräcka antydningar som vi kan tolka som vi vill.
(Och det gör hans väljare.)

Är Orban därför rasist och antisemit?
Kanske. Kanske inte.
Hans obehagligheter kan lika gärna komma ur hans rädsla att förlora mark till de poltiska konkurrenterna i extremhögern, Jobbik.

När Victor Orban skäller på EU är det också grovt men mer antydningar än påhopp.
I Bryssel, på EU-toppmöten, är Victor Orban däremot mild som ett lamm.
Orban yttrar aldrig ett ovänligt ord om EU när han befinner sig bland europeiska politiker.

Han är inte ens den som hårdnackat försvarar Putins Ryssland i EU-diskussioner.
När EU-toppmötet i mars diskuterade en reaktion på giftattacken i Salisbury var det Orbans förslag att göra något som EU aldrig gjort förut; att kalla hem EU-ambassadören från Moskva i protest.

Det har Orban råd med, det finns inga protokoll från toppmöten så han kan alltid förneka sitt uppförande inför Putin senare.

Orban har också mycket listigt sökt politiskt skydd i Europaparlamentets största partigrupp, EPP.
Det lyckades han med eftersom han som sagt från början inte presenterade sig för väljarna som autokratisk politiker.
Han startade som högerliberal.

EPP läxar ibland upp honom mellan skål och vägg (säger de, i alla fall) men de kastar aldrig ut honom ur denna civiliserade politiska klubb som ger Orban så mycket anseende.
Det anser sig EPP inte ha råd med, de vill inte gärna krympa sin grupp i parlamentet med hela 12 medlemmar på ett bräde.

Victor Orbans valkampanj bestod inte av EU-kritik.
Det hade gjort det svårt för honom att leverera väljarna något på det området som han själv värderar mycket högt för vad det ger honom av pengar, makt och internaitonella kontakter.

Han gick till val på att skydda Ungern från muslimska flyktingar.
På den punkten vet han att EU inte kan komma åt honom.

Tyskland och övriga har backat från tvingande åtgärder på flyktingområdet och försöker sedan drygt ett år istället övertala Orban och kompani (i den här frågan förstås Polen, Slovakien, Tjeckien och numer även Österrike) att ställa upp på någon slags kompromiss.

Där kan Orban kosta på sig att vara obönhörlig.
I andra EU-diskussioner är Orban hur medgörlig som helst.

Bryssel kanske suckar över hans valseger men darrar knappast.

 

 

About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU