EU-domstolen underkänner Von der Leyens hemlighetsmakeri med försvunna sms och ökar insynen genom att göra sms till allmän handling.
En journalist från New York Times begärde ut dokument kring de förhandlingar som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen högst personligen förde med läkemedelsbolaget Pfizers VD Albert Bourla hösten 2020.
Så småningom framgick det att en hel del ska ha skett via telefonens textmeddelanden.
EU-kommissionen sa nej till att lämna ut konversationen med olika förklaringar varje gång. Meddelanden ska ha varit raderade. telefonen ska ha varit försvunnen. De hade kanske letat, kanske inte men ingen visste vem som letat eller var. De visste ändå att sms:en var borta.
De fanns, men ingen visste vem som hade dem. De hade kanske letat, kanske inte men ingen visste vem som letat eller var.
EU-domstolen köper förstås inte något av dessa förvirrade besked utan konstaterar att Ursula von der Leyen och hennes stab inte har kunnat uppge någon rimlig förklaring till hur dessa textmeddelanden hanterats.
De har inte heller förklarat varför dessa meddelanden skulle innehålla så lite av intresse, att de inte behövt dokumenteras.
EU-kommissionens bärande argument som man hävdade inför rätta, var annars att textmeddelanden är kortlivade och därför inte faller under EUs offentlighetsprincip med krav på insyn.
Fel, säger domstolen och underkänner beslutet att neka journalisten insyn vilket ger resultatet att textmeddelanden nu räknas som allmän handling.
När de utväxlas på jobbet måste de då rimligen i fortsättningen dokumenteras och kunna lämnas ut eller hemligstämplas om det finns skäl för det.
”Vi kommer att studera domstolens utslag noggrant och anpassa oss,” svarade EU-kommissionen på onsdagen.
Av en tillfällighet – samma dag – fick kommissionens juridiska rådgivare plötsligt ett nytt jobb som förflyttar honom till Madrid.
Våren 2020 var en hetsig tid när covid19s dödlighet hade blivit uppenbar och ingen bot fanns. Ursula von der Leyen föreslog då EU-regeringarna att man gemensamt skulle avtala med flera olika läkemedelsbolag om att finansiera ett utvecklande av vaccin och en snabbstartad produktion.
Överlag blev det en lyckad operation som resulterade i att sex månader senare kunde EU-länderna börja hämta vaccin av olika slag. Inom ett år från starten var 80 procent av européerna vaccinerade.
Själva de detaljerade och tekniskt avancerade förhandlingarna med läkemedelsbolagen (8 bolag levererade, andra fick inte fram något vaccin) fördes av en specialgrupp experter hämtade från alla EU-länder med erfarenhet, kunskap och kontakter inom läkemedelssektorn.
Men Ursula von der Leyen ryckte alltså personligen in också, för att säkra… ja, vadå?
Hennes textmeddelanden var kanske helt ointressanta men den märkliga hanteringen av ärendet gör att man börjar undra vad som sagts.