”Regeringen våndas,” sa en obeslutsam svensk handelsminister men frågan var redan avgjord: EU beslår Kina med strafftullar på elbilar.
Tyskland blev mer och mer emot ju längre tiden gick. Spanien kom i september ut i en nedlagd röst (sedan premiärminister Sanchez varit i Kina och bestämt sig för att han ville vara mer medgörlig).
Kinas regering hotar med tuff hämnd via europeisk export till Kina av konjak och fläsk fast sände ändå ut en kinesisk handelsminister att möta EU-kommissionens Valdis Dombrovskis med vissa eftergifter – vi kan ju sälja några färre elbilar till er? och omröstningen sköts upp.
Man kunde tro att det rådde stor osäkerhet hur det skulle gå i frågan om EU-tullar på kinesiska elbilar, alltså straffet för att dessa med hjälp av statsstöd säljer så billigt att europeiska elbilar inte har en chans på sin egen marknad.
Det gjorde det egentligen inte.
EU-kommissionen bestämmer rätt mycket själv just nu.
Sedan tidigare lägger EU 10 procent importavgift på alla bilar. Enligt dagens beslut plussas nu på kinesiska elbilar från november i år:
35,3 procents tull för SAIC som gör den populära Maxus,
18,8 procent för Geely som äger Volvo,
17 procent för billiga framgångsbilen BYD,
7,8 procent för Tesla-Kina,
samt för alla övriga kinesiska elbilar 20,7 procent om de samarbetade med EUs utredning men 35,3 procent om de inte gjorde det.
Tullen är satt, om EU-kommissionen får säga det själv, utifrån hur mycket varje biltillverkare får i statsstöd.
Och i det här fallet får EU-kommissionen säga det själv för i brist på tydlig politisk ledning från EU-regeringarna, kör EU-kommissionen det här racet själv.
Ordförande Ursula von der Leyen har varit tydlig med att hon ser Kina som ett kommersiellt hot och att Europa bör ”koppla bort sig” från Kina där det går. Även om hon säger sig gilla konkurrens, så…
”…vad vi inte gillar är när Europa överflödas av kinesiska bilar. Vi måste göra något åt det, europeisk industri måste skyddas,” meddelade hon i ett tal i våras.
VDL har gjort något åt det.
EU-kommissionen har lagt förslag om nya verktyg som kommissionen kan använda för att straffa oönskad handel och fått dem godkända av EU-regeringarna. De hann knappt komma på plats innan kommissionen drog igång ett halvdussin nya utredningar (mot Kina).
Anti-statsstöds-instrumentet har vi alltså just sett nå sitt första konkreta resultat i elbilsindustrin. Utredningar mot kinesisk vindkraft pågår.
Nya regler för utländska statsstöd när bolag konkurrerar i offentlig upphandling har lett till bl a flera utredningar mot kinesiska solpaneler.
Den gamla bekantingen anti-dumping finns också att ta till, för att straffa företag som säljer drastiskt billigare på EU-marknaden än de gör hemma. Kommissionen har fått detta verktyg vässat. Sedan några år tillbaka görs rapporter om exportländer kan ha ha en förvrängd ekonomi pga statsstöd.
För Kinas del var svaret ja och den senaste rapporten levererar hundratals sidor av belägg.
EU har just nu gående 56 handels-utredningar och de flesta riktar sig mot Kina.
Ursula von der Leyen sitter inte på händerna.
Vad Von der Leyen dessutom har på sin sida är proceduren. Det är EU-kommissionen som värderar och avgör om utredningar ska dras igång, som värderar och avgör om förslag att straffa ska utmätas och skulle EU-regeringarna inte hålla med henne, måste de enligt reglerna åstadkomma två tredjedelars majoritet för att stoppa ett förslag – minst 15 nej-sägande länder av 27 som tillsammans motsvarar 65 procent av EUs befolkning.
I längden kan inte EU-kommissionen fortsätta driva en hållning som många eller starka EU-regeringar ogillar.
Men i fallet handel med kina så tvekar EU-regeringarna.
Alla inser att strafftullar leder till höjda priser för europeiska konsumenter och många vet att som regel hittar straffade länder snart grannländer att transitera genom med sin export till EU.
Strafftullar är ett klumpigt instrument som knappast räddat någon industri på väg att gå under.
Trots det var det få länder som röstade emot EU-kommissionens förslag om strafftullar på Kinas elbilar på fredagen.
Det var egentligen bara Tyskland i slutänden (ja, och så Malta, Slovakien och Ungern som sällan räknas i storpolitik och varav de två sistnämnda har kinesisk bilindustri på hemmaplan att beskydda).
Tio röstade för förslaget, inklusive frihandelsvännerna Danmark och Nederländerna.
Sveriges handelsminister Benjamin Dousa – inte hjälpt av vare sig examen från Handelshögskolan, tre år som chef för högerns tankesmedja Timbro eller ett år som chef för Företagarna att bestämma sig för vad som var rätt eller fel angående tullar på elbilar – förblev kluven in i det sista.
Dousa gick, enligt honom själv ”en svår balansgång” mellan sin kärlek för frihandel och de jobb i Väst-Sverige som kinesiska Volvo ger.
Vilken sida han kom ned på? Ingen alls. Han la ner sin röst och en nedlagd röst i sammanhanget vaskas. Den räknas inte med i slutresultatet.
Så länge EU-regeringarna inte finner någon väg ur sitt industriella dilemma, så kommer EU-kommissionens Ursula von der Leyen att välja väg åt dem.