Sakta övergår artigheterna mot Joe Biden i en senkommen realism – han har försvagat USA i världen och öppnat dörren för våldsamma autokrater.
Redan före Israels blodiga vedergällning mot civila palestinier, hade president Joe Bidens utrikespolitik demonstrerat att han i grunden missförstått hur världen har förändrats.
Tre missgrepp gjordes utan att det väckte större uppmärksamhet:
* Bidens kaotiska exit ur Afghanistan skedde utan att stämma av med alla de (europeiska) Natoländer som befann sig i Afghanistan och som deltog i detta krig i solidaritet med USA,
* Biden försökte återuppväcka TPP, Obamas handelsavtal med asiatiska länder ägnat åt att bromsa Kinas dominans, men erbjöd enbart möten, han bjöd inte ens på en smula av handelstillträde till den amerikanska marknaden för de asiatiska länder Biden ville ha på sin sida.
* Biden ströp tillträdet till den amerikanska marknaden för europeiskt näringsliv (stål, aluminium, halvledare, elbilar, batterier, vindkraft, solpaneler) medan han samtidigt pressade EU att ge USAs näringsliv samma ställning på EU-marknaden som EUs eget näringsliv.
Av de två mest iögonenfallande felbedömningarna från Biden-administrationen handlar den första om Ukraina.
Redan när ryske presidenten Putin begärde ett möte med Joe Biden i december 2021 under hot om invasion, var Bidens svar på hotet: ”Det kommer hur som helst inga amerikanska stövlar på (den ukrainska) marken.”
Tack för den, nu visste Putin att USA skulle tillåta en rysk invasion, det var allt han behövde höra.
Att Biden istället hotade svara på en rysk invasion i Ukraina med ekonomiska sanktioner påverkade inte Putins planer – han hade hela tiden räknat med ekonomiska sanktioner och hade förberett sig för sådana i flera år.
Allt som hänt i Ukraina efter december 2021 har bekräftat att Putin förstått rätt, USA tänker verkligen inte lägga sig i.
Biden har med ena handen sänt lite stöd och vapen, med andra handen försenat och hållit tillbaka all den seriösa militära assistans som hade kunnat göra en skillnad.
Biden har heller aldrig på allvar tagit en nödvändig fajt med sin kongress och sin folkopinion om varför det är helt avgörande att Ryssland inte får vinna, att Ukraina inte får falla.
Den cyniska teorin ligger nära till hands att USA inte ser det som helt fel att Putin ödslar sina resurser på ett långt utdraget krig vid hemmafronten istället för att Ryssland skulle vara en aktiv USA-fiende i det enda krig som Biden-administrationen bryr sig om – kriget med Kina.
Många tolkar det istället Bidens uppträdande som att USA är för svagt för att våga konfrontera Ryssland.
Utfallet så här långt visar hur fel Biden-administrationen kalkylerade. Ryssland är idag närmare knutet till Kina än någonsin och vad värre är, numera helt beroende av Kina – både för att få uttransporterat och sålt råvaror vilket är räddningen för rysk ekonomi och för att kunna importera nödvändiga delar till sin krigsmaskin.
Putin befinner sig i läget att han måste spela Kinas spel om han vill rädda sig själv kvar på tronen… vilket ju alltid är envåldshärskares prio nummer ett.
Bidens andra stora missgrepp var att hjälpa Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i israelens blodiga kamp för att rädda sin egen position.
Detta misstag har kostat president Biden all respekt som presidentämbetet annars i det längsta skyddar honom med .
När Hamas utförde sin blodiga terrorattack mot civila israeler den 7 oktober förra året, låg premiärminister Netanyahu riktigt illa till.
Sommaren 2024 var Netanyahu mitt uppe i en rättegång mot honom med flera anklagelser om bedrägerier och korruption. Hans enda sätt att slippa fängelse var att behålla regeringsmakten.
Samtidigt hade ständigt växande gatudemonstrationer i många långa månader krävt hans avgång, mer bestämt för att Netanyahu försökt ändra lagen så att Högsta domstol skulle ge israeliska regeringar straffrihet för allt de företar sig. Opinionsundersökningar pekade på att hans regering skulle falla i kommande val.
Dagen efter Hamas-attacken kunde premiärminister Netanyahu istället deklarera krig. Fem dagar efteråt ersatte han koalitionsregeringen med ett självvalt krigskabinett. Eftersom Netanyahu valt krigstillstånd istället för att på demokratiers och rättsstaters vis, jaga efter brottslingarna och få dem dömda i en rättegång, gavs ingen plats för demokratiska invändningar.
När USAs president Joe Biden anlände till Jerusalem någon vecka senare för att uttala sin solidaritet med Israel, var redan flera tusen palestinier döda.
Biden varnade redan denna första dag Netanyahu för att begå ”det amerikanska misstaget” att låta sig styras av raseri. Sedan dess har USAs utrikesminister Anthony Blinken pendlat ihärdigt mellan Washington, Israel och dess grannländer i försök att dämpa Israels hämndaktioner utan framgång.
Istället har den israeliska regeringen inför öppen kamera utökat våldsamheterna, jagat palestinier över den lilla Gaza-remsan genom evakueringsorder, organiserat en avsiktlig svält, fokuserat attacker på skolor, sjukhus, hjälpsändningar och journalister…
Världen har sett på i fasa. Internationella domstolen i Haag har begärt att Israel måste stoppar med vad man bedömer skulle kunna klassas som folkmord. Den Internationella Brottsdomstolen har utfärdat arresteringsorder på Benjamin Netanyahu. FNs säkerhetsråd har begärt vapenvila för Gaza med 14 ja-röster och en nedlagd. FNs generalförsamling har med rösterna 124 mot 14 begärt att Israel lyfter sin illegala ockupation av palestinska områden.
Men Joe Biden har inte bara passivt sett på Israels upptrappande av våldsamheter, han har sett till att Israel förses med ständigt fler och med större vapen för att kunna fortsätta.
Den brist på amerikansk ammunition som blev en ursäkt för att inte hjälpa Ukrainas soldater, hindrade aldrig Biden-administrationen att fylla på israeliska krigslager.
En ofta upprepad varning från president Biden har varit att Israel inte får utvidga kriget utanför Gaza, absolut inte får provocera fram ett större krig i Mellanöstern.
Israel har svarat Biden med att döda iranska ledare på besök i andra länder (Syrien och Libanon) liksom Hezbollah-ledare i Libanon.
När Iran i april 2024 angrep Israel från luften (som hämnd för israelisk attack mot Irans konsultat i Damaskus, Syrien där 13 människor dog) sattes amerikanska soldater in för att säkra Israel.
Mer amerikansk militär sattes in i oktober 2024 för att skydda Israel från Iran efter Israels invasion av Libanon och bombande av bostadsområden i Beirut.
Vad som är otänkbart för USA att göra för Ukraina eftersom det kunde provocera Ryssland, kan USA göra för Israel.
Oavsett hur Netanyahus regim provocerar sin omgivning genom militära attacker mot andra stater, så förblir Joe Biden hans militär garant.
En konsekvens är att USA pga Netanyahus regim vid det här laget förlorat det mesta av sin trovärdighet i övriga delar av världen. Ledare från alltmer inflytelserika länder som Brasilien, Sydafrika och Indonesien griper varje internationellt tillfälle att anklaga väst för att beskydda det ”vita” Israel (och det vita Ukraina) men förvägra ”bruna” människor den enklaste rätt till liv.
Det har börjat sätta konkreta avtryck i internationell politik. Kina, Ryssland och Iran bildar en allt tajtare enhet som inte blir trevligare för att Nordkorea hänger på.
De kan nu utan att darra på orden anklaga USA och väst för att trampa på internationella regler, för att kränka andra suveräna stater, för att stötta folkmord och vara rasister.
Vid FNs senaste generalförsamling var det Rysslands utrikesminister som blev omskriven för att ställa det rättmätiga kravet att USA och väst inte ensamma ska kunna bestämma i FN, nu måste övriga världen också få en plats vid bordet.
USA (med EU i släptåg) har skänkt bort den moraliska rätten att predika för någon autokrat eller diktator i resten av världen. Detta spelar Kina i händerna som försöker skapa sig en plats i internationell politik utanför Asien.
USA ser Iran som sin stora fiende i Mellanöstern och har utnyttjat sina relationer med arabvärlden till att försöka isolera landet. I mars 2023 lyckades Kina få Iran och Saudiarabien att börja prata med varandra efter år av fientlighet (påhejad av USA) och Bahrain följde därefter exemplet.
I oktober – efter Israels invasion av Libanon – samlade Iran företrädare för Gulfstaterna för gemensamma diskussioner.
Irans president möttes separat med Saudiarabiens utrikesminister för att gå över situationen.
Saudiarabien tinar upp sina relationer med regionens andra maktpretendent, Turkiet, medveten om att man behöver söka andra allierade när amerikanskt inflytande försvinner. President Erdogan är en annan autokrat som liksom Iran och Saudiarabien positionerar sig i tomrummen som uppstår. Erdogan ter sig i omgivningens ögon som en stark man eftersom han obestraffat kunnat uppträda fräckt mot USA och ändå få som han vill i slutändan.
Amerikansk kontroll över regionen svajar. Joe Bidens passivitet inför Gazas öde liksom inför Ukrainas, sprider intrycket att USA skulle vara svagt.
Och om supermakten är svag, finns det gott om stora och mindre makter som gärna tar för sig.
Av artighet och respekt för USA och dess allierade Israel, så har massmedia hittills valt att använda förmildrande omskrivningar för vad FN öppet kallar folkmord, ockupation och invasion (2 000 ”har dött”, en bomb ”har fallit” i tältläger, ”begränsad markoperation”).
Därför blir det förstås en slående vändning när en av Financial Times mest erfarna journalister berättar hur Netanyhau släpar runt Biden i nosringen och en rad tidningar och tankesmedjor gör en poäng av att tala om hur Israel förnedrar president Joe Biden.
Bland de amerikanska väljarna är 75 procent av demokraterna och 63 procent av marginalrösterna kritiska mot Israels krig medan Israel har stöd av 67 procent av republikanerna.
Misstanken infinner sig att Benjamin Netanyahu kanske just nu provocerar allt vildare i avsikt att demokraternas Kamala Harris ska förlora valet till Donald Trump – en man som Netanyahu känner sig trygg med att han kan manipulera?
Joe Biden fick den frågan av en amerikansk journalist häromdagen:
”Jag vet inte om han försöker försöker påverka valutgången,” sa presidenten, ”men jag räknar med det.”
Biden tror alltså att Israels premiärminister medvetet försöker sänka Harris´ chanser att vinna och fortsätter ändå att skicka vapen och stödja Israel i FN?
Alla svaghetstecken noteras och antecknas världen över.
Joe Biden bär inte skulden till att USA är försvagat men han har med en ogenomtänkt utrikespolitik visat upp ett svagt USA för hela världen. Då öppnar han samtidigt dörren för autokrater och envåldshärskare att kliva in.