För två år sedan hade EU 75 procents överkapacitet i gasterminaler.
Nu bygger EU ännu fler.
Var den Gröna Given kommer in, är svårt att se.
År 2018 användes gasterminalerna i EU-länder till 26 procent. Gott om kapacitet till övers, alltså. Det fanns plats för extra 150 miljoner kubikmeter naturgas enligt EU-kommissionen.
I juli 2018 träffade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker den amerikanske presidenten Donald Trump och lovade att EU skulle köpa mer amerikansk gas.
Annars, hotade Trump, skulle USA lägga strafftullar på europeiska bilar.
EU tillverkar 16,5 miljoner bilar årligen – nära hälften i Tyskland men Frankrike och Spanien är stora med.
Bilindustrin ger jobb till 13,8 miljoner européer direkt och indirekt. Så det är en sektor att ta på allvar.
USA har haft problem att sälja sin växande mängd naturgas som frakkingtekniken lite oväntat skänkt landet. Amerikansk gas blir nämligen dyrare än konkurrenternas, bland annat pga avstånden.
För EU heter alternativen norsk, algerisk och rysk gas. Billigare och närmare.
Nå, Trump krävde att de klimatvänliga européerna la mer pengar på amerikansk gas och européerna gjorde som de blivit tillsagda.
Från 2018 till december 2019 ökade EUs import av amerikansk gas med 367 procent.
EU gick från att köpa 5 procent av den amerikanska gasen till 35 procent.
Sedan juli-överenskommelsen har EU och USA hållit regelbundna strategimöten om gas.
Näringslivet är stenhårt på.
USA har planer nämligen, att kraftigt bygga ut sin produktion.
Den lediga europeiska överkapaciteten räckte därför inte för Trumpadministrationens ambitioner:
“…vi talar redan om att EU ska bygga allt från 9 till 11 nya hamnar som de själva ska betala för så att vi kan skeppa över vår gas till flera delar av Europa,” sa Trump efter samtal med EU-sidan i juli 2018.
Marschordern till EU var alltså att ställa in sig på att köpa ännu mer gas och för det krävs fler terminaler och gasledningar. Pågående EU-projekt i den svagare sydöstra delen av Europa värda 278 miljarder euro var inte nog.
Men på listan över EU-finansierade energiprojekt för de närmaste åren, förde EU-kommissionen upp 32 nya gasprojekt, värda totalt 29 miljarder euro (eller 305 miljarder kronor).
Ytterligare fem delvis EU-finansierade gasprojekt tillkommer.
Det här känns lite överraskande med tanke på EUs högt satta klimatambitioner.
Konsultfirman Artelys analyserade marknaden – tillgång och efterfrågan – och konstaterar i en rapport att ingen av de 32 projekten behövs för EUs energiförsörjnings
Inte ens om vi skulle utsättas för chocker som att rysk gas via Ukraina uteblir ett helt år eller att algerisk gas skulle stoppas.
EU-kommissionen hade redan konstaterat exakt detsamma i en egen rapport år 2016.
”Europe’s current gas infrastructure is largely resilient to a wide range of demand futures and extreme supply disruption cases, with the exception of some countries mostly in SouthEastern Europe under specific circumstances.”
Den omnämnda svagheten i sydöstra Europa vid hög stress (bl a flaskhals mellan Serbien och Bosnien-Hercegovina) har alltså redan lett till flera pågående EU-projekt för att åtgärdas.
Goldman Sachs har också gjort en analys där man kort säger att: ”Europa är övermättat på gas.”
Samtidigt har som bekant den nya EU-kommissionen gjort till sitt största prestigeprojekt Den Gröna Given.
Detta gjorde kommissionen bl a för att blidka Europaparlamentet som ständigt kräver klimatåtgärder.
Men när listan över nya energiprojekt kom upp för omröstning i Europaparlamentet i veckan som gick, röstade bara 169 ledamöter för att stoppa listan med 32 gasprojekt.
443 röstade för, alltså alla de större partigrupperna.
Av de svenska EP-ledamöterna var det bara vänstern, miljöpartiet och två sossar som röstade emot, medan övriga tre sossar la ner sin röst.
Striden om dessa projekt är inte därmed över. EU-kommissionens energikommissionär Kadri Simson och dess klimatkommissionär Frans Timmermans, förklarade – något motstridigt – att bara för att projekt står på listan är det inte säkert att de godkänns för finansiering.
”Vi ska noga granska alla för klimatpåverkan,” lovade Frans Timmermans.
Frågan är dock om Timmermans är mannen som avgör det.
Eller om detta är storpolitik som avgörs långt över hans lönenivå.