Det är president Macrons misslyckande att den franska regeringen fick rekordkort livslängd – och hans chans att komma tillbaka i strålkastarljuset.
Frankrike har haft en het politisk höst och ovanligt nog, en höst där presidenten varit osynlig.
Politiken istället har utspelat sig i parlamentet.
Regeringen Barnier klev i september in i en politisk röra med löftet att lyssna, lyssna och lyssna.
Trevlig tanke.
”Metoden Barnier,” hans omtalade lugn och värdighet, blev omskriven, analyserad, ifrågasatt, hyllad…
Men på rekordtid för en fransk regering (mindre än tre månader) stupade premiärminister Michel Barnier och hans metod igår.
Det var en tidsfråga. En premiärminister kan lyssna till öronen trillar av men har han inte stöd i sitt parlament har han inget att bjuda på.
Den partigrupp som premiärminister Barnier gick längst för att tillfredsställa i parlamentet, Marine Le Pens högernationalister i RN, var med och fällde honom.
Ställd inför hotet om ättestupa ignorerade Barnier det största blocket (vänstern) och kompromissade istället med den ytterhöger som hans president och uppdragsgivare Macron, hundra procent hade lovat hålla linjen mot.
Men Barnier gick inte långt nog i ytterhögerns smak.
Marine Le Pen har visserligen predikat i de senaste valkampanjerna att hon och hennes grupp inte ska uppföra sig extremt utan agera konstruktivt och moderat i fransk politik men här såg hon tydligen en vinst i att strunta i det.
Några tror att Le Pen hoppades på att, utan fransk regering så avgår Macron.
Helt utanför parlamentetspolitiken har det nämligen hettat till för Marine Le Pen. Hennes gamla synder spökar.
Som medlem i Europaparlamentet lät hon anställa folk på EU-lön men jobba för henne i fransk politik.
Det här är ett brott som straffats med krav på återbetalning av Europaparlamentet men som också är straffbelagt i fransk lag.
Rättegången mot henne kan ge upp till fem års fängelse vilket med automatik i så fall ger avstängning från alla politiska uppdrag i fem år.
Marine Le Pen går i så fall miste om sin efterlängtade chans att vinna det franska presidentvalet år 2027 – ett mål som hon har arbetat intensivt och strategiskt på sedan hon föll i valet 2022 (och 2017).
Nå, hennes dom har inte fallit än, den väntas först den 31 mars nästa år. Hinns verkligen en avgången president, en valkampanj och en Le Pen-seger med innan dess (som sedan benådar sig själv..)?
Stressigt.
Kanske lät hon helt enkelt RN rösta ner Barnier för att demonstrera sin stora makt för franska folket.
Kanske räknar hon med att Macron nu prövar en ny regering med henne som premiärminister.
Alternativet funkar också för henne:
Frankrike lever i politiskt kaos fram till sommaren 2025 vilket kan uppmuntra väljarna att i ännu högre grad överge traditionella partier/politiker så att i nästa val ges hon och RN chans att vinna egen majoritet i parlamentet.
I det franska parlamentets mitten-höger har samtidigt ett hopp väckts om att kunna bryta sönder vänsterblocket för att locka över socialister och de gröna till Macrons gäng.
Idén kommer från Gabriel Attal, den väldigt unge premiärministern som Macron sparkade inom ett halvår och som upprördes över att Macron under valkampanjen tycktes gynna den ytterhöger som presidenten lovat blockera.
Han har från sin plats i parlamentet gjort vad han kunnat för att INTE hjälpa sin efterträdare Michel Barnier.
Attals plan bygger förstås på att vänsterblocket – störst i parlamentet – splittras.
Den splittringen har höger- och mittenpolitiker väntat länge på ska ske, eftersom blocket består av många olika och åsikt-starka grupper.
Än så länge finns inga tecken på det, här har man levt efter devisen att enighet ger styrka.
För Frankrike som normalt bedriver det mesta av politiken från presidentstolen, är situationen ny. Konstitutionen är också otydlig med vad som bör hända.
Faller automatiskt alla regeringens propositioner (t ex 2025 års budget) som ännu inte är beslutade?
Oklart.
Nyval får inte utlysas två gånger inom ett år och Macron slog ju oombedd till med nyval i juni 2024 så det bör vara uteslutet. Så Barnier-regeringen som expeditionsminister i sju månader då?
Eller prövar Macron få någon annan att bilda regering som kan få det splittrade parlamentets gillande?
Det finns ännu ett alternativ som flera kräver – att president Macron bör avgå. Då upplöses parlamentet vilket trots allt skulle ge ett snart nyval.
Att Emmanuel Macron frivilligt skulle avgå, är nog inte troligt.
Den pågående franska politiska krisen skapades av en president Macron som ville ha mer makt.
Presidenten ogillade att regera med en svag majoritet och blundade för hur impopulär han och hans parti var utan inbillade sig att ett nyval skulle ge honom en större.
Emmanuel Macron är förstås inte den enda politikern som håller sig fast vid makten med näbbar och klor.
I Tyskland har Olaf Scholz gjort allt för att inte vältas från posten som förbundskansler trots att hans regeringspartners bedrivit internt krig med varandra länge.
Även efter att en koalitionspartner (Lindner från FDP) till slut lyckades knäcka koalitionen efter långt krypskytte, har Scholz gjort allt för att skjuta upp ett nyval och för att få fortsätta driva sin egen politik utan majoritet.
I USA envisades den tydligt senile Joe Biden med att ”valkampanja” för ett förnyat presidentmandat fast han skämde ut sig själv och alla på hans sida i politiken.
Inte ens den omtalat värdige Michel Barnier – 73 år gammal med livslång politisk karriär bakom sig, opererad för en hjärnblödning för en dryg månad sedan – ville inse att han redan var borta när bara minuter återstod till omröstningen utan viskade med både liberaler och socialister – kunde de inte tänka om och stödja honom?
I Frankrike är för första gången sedan september, allas ögon åter riktade mot Emmanuel Macron.
Han har i långa, plågsamma månader varit reducerad till en B-figur som fått klippa band vid invigningar och hålla bjudningar för diverse personligheter.
Internationellt har ingen heller varit intresserad av att lyssna på en maktlös president.
Äntligen är strålkastarljuset tillbaka på honom.
Det vore olikt Emmanuel Macron att skynda, för att lösa den aktuella krisen.