Trump använder än en gång sin vanliga teknik för att få vad han vill ha – nu Grönland.
Och varför skulle han inte, när alla ju går i hans fälla?
En gång hyllad, har utvecklingen visat att Angela Merkel gjort i stort sett allt fel under sin tid som Tysklands förbundskansler men i sina memoarer erkänner hon inga fel.
Utom ett misstag, vilket hon faktiskt medger:
”Jag misstog Donald Trump för en normal person.”
Nu tvingas vi se på i realtid när dagens makthavare gör samma misstag som Merkel.
Uppträder som om han vore en normal person.
Vi vet ju ändå att Donald Trump använder samma metod i alla sina mellanhavanden – när han gör affärer, går till sin bank liksom i politiken:
Han bullrar och skräms.
När motparten är rädd, går han nådigt med på att de ger honom vad han vill ha, eller en del av det.
Vi var ju alla här åren 2016-2020?, när Donald Trump hotade med strafftullar och sönderrivna avtal.
Kanada, Sydkorea, Japan, Mexiko, EU, Kina… alla ställde lydigt upp på att omförhandla existerande avtal och ge USA bättre villkor. (Biden behöll dem sedan.)
Nu är han igång igen. Innan Trump ens tillträtt som president för andra gången, hade han t ex hunnit skrämma Kanadas premiärminister till underkastelse. Ni kan läsa den tråkiga historien här.
Uppföljningen kom häromdagen när (den redan impopuläre) premiärminister Justin Trudeau avgick ett halvår före valet.
Nu är Donald Trump ute efter Grönland.
Han bullrar, han skräms.
Trump lanserade rejäla bredsidor dagarna före jul. Det var Kanada som borde bli USAs 51 stat, det var Panamakanalen som borde ”lämnas tillbaka” till USA och det var Grönland som Trump hävdade att USA behöver för sin nationella säkerhet.
Inte olikt Vladimir Putins skäl att invadera Ukraina, alltså.
När Trump var president förra gången och 2019 talade om att ”köpa” Grönland från Danmark, svarade statsminister Mette Frederiksen genast att det var absurt.
Den här gången var hon däremot tyst.
Grönlands ledare Mute Egede gick istället ut och påpekade att ”Grönland är vårt” och inte till salu.
Nu är grönlänningarna inte fler än 56 000 människor på en enorm landyta med världens kanske största tillgångar av sällsynta mineraler, konstitutionellt samtidigt del av danska staten och fristående…
Gissa hur Donald Trump ser på det slags finstilta detaljer?
”Det är inte säkert danskarna ens har juridisk rätt till Grönland,” meddelar USAs näste president (”men har de det borde de ge upp det.”)
Därefter svarar han på en fråga att han inte utesluter att använda militär styrka för att ta över Grönland (och Panama).
”Det binder jag mig inte till. Man kanske måste göra något… Vi behöver Grönland för nationell säkerhet.”
Varpå hans son annonserar ett blixtbesök på Grönland för att kolla läget vilket genomförs under stort pressuppbåd och tillsammans med ännu en högerextrem youtubare.
Provokationen är magstark.
Så nu studsar väl ändå Danmarks statsminister upp i protest?
Nej.
Statsminister Frederiksen kan inte gärna neka TV att besvara frågor om saken men hon gör allt för att tona ner konfrontationen.
”Grönlänningarna bestämmer över Grönland,” är den enda kommentar hon vill ge om Trumps ord och sonens besök.
Samtidigt håller hon benhårt fast i de goda relationerna med USA.
”USA är vår viktigaste allierade och jag gläder mig till att samarbeta med en ny administration,” fortsätter hon.
Gissa vad Donald Trump uppfattar när hon svarar så?
Han hör att lilla Danmark inte tänker lägga sig i hans planer om att överta Grönland.
Frederiksen agerar inrikespolitisk, utan att överväga hur Trump kommer uppfatta hennes ord.
Inrikespolitiskt puttar en konflikt mellan Danmark och Grönland där grönlänningarna har åtskilliga historiska oförrätter att lufta vilka bidragit till dagens situation medan danskarna irriterat hänvisar till de bidrag som Grönland får av staten Danmark och i smyg hånar deras anspråk på en självständighet de önskar men inte har råd med.
Frederiksen vill inte röra om i denna omtvistade dansk-grönländska gryta så hon skickar tillbaka den förgiftade amerikanska presenten till grönlänningarna.
Men när hon säger att grönlänningarna bestämmer över Grönland (sant) lämnar hon förstås dansk walk-over inför Trumps oförskämda angrepp.
Världens mest dominerande land, ekonomiskt, militärt och politiskt, hotar 50 000 grönlänningar utan eget försvar men med 19 polisstationer.
Danska statsministern säger i praktiken att det är enbart deras sak att försvara sig, förhandla eller vägra inför dessa aggressiva verbala attacker från en makthavare som redan lyckats skrämma Kina, EU, Kanada och många andra att backa.
Trump känner igen en mes när han ser en.
Då vet han att han har vunnit.
Slutvillkoren är detaljer för honom, han har fått segern som han ville ha.
I det här fallet råder väl ingen tvekan om att vad Trump roar sig med att skrämma till sig, är Grönlands enorma resurser av sällsynta mineraler som Elon Musk och övriga oligarker nu kan omsätta i kommersiell dominans.
Hur gick det då med Trumps hot och segrar förra gången?
Med EU fick Trump 2018 löften om europeiska inköp av gas och soja, med Sydkorea 2018 ett helt nytt avtal, med Kanada och Mexiko fick han 2019 ett nytt handelsavtal och med Kina år 2020 ett brett handelsavtal.
Trumps metod lyckades. Delvis. Han skrämde till sig nya avtal men tappade intresset när detaljer skulle slutförhandlas och motparten kunde därför krångla sig ur de värsta effekterna av sin frivilliga underkastelse.
Världen behöver alltså hoppas att Trump har lika slarviga medarbetare nu som förra gången, om vår svarsmetod blir att fortsätta att falla undan för hans hot och skrämseltaktik.
Intressant i sammanhanget är ändå Frankrikes utrikesminister Jean-Noel Barrot reaktion till Trumps övertramp om Grönland:
”Det är uteslutet att EU skulle tillåta andra länder att angripa sina suveräna gränser oavsett var de är.”
Instinkten här är alltså att sätta Trump på plats, svara med samma mynt. Nu har en fransk regering förstås inget med konflikten att göra. Och att EU skulle skicka ut trupper för att försvara Grönland känns avlägset.
Men det känns också väldigt avlägset att USA verkligen skulle genomföra den blivande presidentens hot, att militärt ta över Grönland.
Det är hot som är Trumps metod, inte att faktiskt genomföra hoten.
Än har vi i Europa utrymme att syna Donald Trumps kort.
Om fler reagerade på Trumps oförskämdheter som den franske utrikesministern, skulle USAs näste president få väldigt mycket svårare att regera över oss alla.
EU behöver lära sig geopolitik fort.