Den avgångna EU-kommissionären Ylva Johansson slog larm om Sveriges ”förvånansvärt usla inflytande” i EU.
Men det är egentligen inget att förvånas över. Orsaken blir tydlig för hela EU än en gång när Sverige efter att ha sagt stenhårt nej i flera år nu sent omsider som sista land ställer sig bakom förslaget om EU-lån för att stärka Europas försvar till stöd för Ukraina och mot Putinregimens imperialistiska planer.
Det är bara drygt en månad sedan som statsminister Ulf Kristersson uppbackad av samtliga riksdagspartier kategoriskt avvisade förslaget om EU-lån för att kunna genomföra stora investeringar i försvaret.
USA:s nye president Donald Trump hade redan deklarerat att Europa får klara sig på egen hand militärt framöver. Och Danmark, Sveriges tidigare bundsförvant i ”snålalliansen”, hade bytt fot. Statsminister Mette Frederiksen talade om det allvarliga läget och förordade EU-lån både till försvaret och för att EU-industrin ska klara den internationella konkurrensen.
Men Kristersson klargjorde att Sverige kommer fortsätta säga nej:
– Det finns starka skäl att öka försvarsinvesteringarna, men det måste ske genom nationella prioriteringar. Det finns inga genvägar. Jag tänker inte acceptera någon förändring i den här frågan, sade Kristersson.
De svenska partiernas inställning till EU-samarbete för att möta gemensamma hot var ingen nyhet. I den ekonomiska kris som drabbade länderna under coronapandemin anslöt sig Sverige 2020 till ”frugala gruppen” som hotade med veto ända in i det sista till en gemensam upplåning för att lyfta EU-ländernas ekonomi och därmed stötta EU:s inre marknad.
M-ledaren Ulf Kristersson anklagade statsminister Stefan Löfven(S) för att ”inte lyckats försvara de svenska skattebetalarnas intressen”.
Sedan dess har den svenska linjen varit att EU-lånet till återhämtningsfonden var en engångshändelse och aldrig fick upprepas. De svenska politikerna har också fått stöd från näringslivslobbyn för sin nejlinje till gemensamma EU-satsningar. Timbro-chefen Benjamin Dousa – i dag handelsminister i Kristerssons regering – varnade 2023 regeringen för att stödja en ”överstatlig riktning”:
”Svenska politiker behöver bli bättre på att hävda sitt inflytande i EU genom att ibland våga sätta ned foten när utvecklingen går åt fel håll.”
”Ibland sätter ned foten” är en felaktig beskrivning av Sveriges EU-linje, tycker nog övriga medlemslsländer. Sverige fick snabbt öknamnet ”Det andra brittiska laget” när man som nybliven EU-medlem snabbt lierade sig med det andra motvilliga medlemslandet Storbritannien.
Riksdagen beslutade redan i december 1994 att den svenska linjen alltid ska vara ”budgetrestriktiv” i EU. Det har blivit ett mantra som efterlevs även 30 år senare.
I fjol våras avvisade statsminister Kristersson med stöd av övriga riksdagspartier förslag om EU-lån för att stödja Ukraina i kriget mot Ryssland.
I början av det här året efter att Donald Trump valts till USA:s president och läget såg alltmer kritiskt ut för Ukraina försökte Polens finansminister Andrzej Domański få Sverige att byta sida med argumentet om att en stor EU-satsning skulle gynna den stora svenska försvarsindustrin.
Det övertalningsförsöket lyckades inte. Ulf Kristersson var övertygad om att han hade stöd för sitt nej från Tyskland.
Men för några veckor sedan svängde det. Kristersson-regeringen upptäckte att Sverige riskerade att stå som ensam nejsägare efter att Tysklands blivande konservative förbundskansler Friedrich Merz öppnat för att säga ja till gemensam upplåning till försvarssatsningar.
Finansminister Elisabeth Svantesson började backa från regeringens stenhårda nej:
-I det här läget tror jag inte att man ska utesluta någonting, sade Svantesson den 18 februari
Till och med näringslivslobbyns Timbro pläderade nu för att regeringen skulle säga ja till EU-lån:
”Den exceptionella situation vi nu lever i kräver exceptionella åtgärder”, förklarade Timbro sin nya linje.
Och dagen efter bytte även Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet fot. S-ledaren Magdalena Andersson – känd för ”Sverige ska vara snålast i EU” – manade till svenskt stöd för EU-lån.
– Sverige och Europa har sedan tidigare haft ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge, det har försämrats senaste veckan. Då måste EU stå starkt och enat och göra mer för att stötta Ukraina. Det gör att hela Europa måste rusta upp militärt, och det måste ske i ett rasande tempo, sa Magdalena Andersson.
Efter tyska valet och krismötena med Europas ledare om Trumps förhandlingar med Putin ovanför Ukrainas huvud verkar Kristersson-regeringen till slut ha insett att Sverige riskerade att stå ensamt.
När EU-kommissionens Ursula von der Leyen lade fram sina förslag för försvarssatsningar med bland annat ett nytt EU-lån på 150 miljarder euro till gemensamma försvarsprojekt och stöd till Ukraina slutade Ulf Kristersson säga ”vi ska ha is i magen” och i stället omedelbart uttala stöd för hela paketet. Med uppbackning av samtliga riksdagspartier.
”Sverige kommer att ta sitt ansvar och vi är beredda att göra mer”, deklarerade Ulf Kristersson nu.
Men är någon förvånad om övriga EU tolkar det svenska agerandet som ännu en demonstration av att Sverige inte vill gå i spetsen för EU-samarbetet?