Boris Johnson har ljugit sig fram hela sin karriär, från det första journalistjobbet till premiärministerstolen. Men det tog hela 34 år innan han stoppades. Under tiden hann han skada Storbritanniens ekonomiska framtid som ledare för Brexitkampanjen, Torypartiet och demokratin i landet.
Alla de ministrar som arbetat i hans regering har vetat om vem BoJo är. Hur ska någon av dem kunna framstå som en trovärdig partiledare inför de brittiska väljarna och omvärlden?
Till slut tröttnade ministrarna på att ha stått i tv och upprepat Boris’ lögner, som de kanske trott på eller låtsas tro på för att stödja regeringen. Men att det pågått så länge visar hur långt politiker är beredda att gå för att behålla sina maktpositioner. Det avslöjar hur långt de är beredda att underminera demokratin.
Ingen av oss som arbetade som EU-journalister i Bryssel på 1990-talet kunde tro att Daily Telegraphs ständigt fejkande Boris Johnson en dag skulle bli Storbritanniens premiärminister.
Boris Johnson skapade de här åren en ”ny sorts Brysseljournalistik – bortom fakta”, som jag skrivit om för Institutet för mediestudier. Med rubriker från ”Bryssel ska inrätta en banan-polisstyrka” till ”Jacques Delors ska bli permanent president över EG-länderna”.
Någon borde ha stoppat Boris Johnson redan 1988 när han på sitt första jobb för The Times ”förbättrade” en story om en arkeologisk utgrävning av ett slott och lyckades få en stor rubrik på förstasidan med att Edward II använt det för möten med sin älskare. Han fick sparken sedan hans gudfar, som var arkeolog, protesterat mot de påhittade och helt felaktiga citaten i artikeln.
Men det satte inte stopp för BoJo. Från elitskolan Eton till ordförande för prestigefyllda Oxford Union hade han skaffat sig ett stort kontaktnät och med sin charm och sin inställning ”ändamålen helgar medlen” fick han snart nya journalistjobb.
Margaret Thatcher kallade honom för sin ”favoritjournalist” och efter Bryssel kunde Boris Johnson göra en snabb politisk karriär med samma metoder på hemmaplan.
Inför Brexitomröstningen 2016 valde Londonborgmästaren Boris Johnson sida i sista stund inför kampanjstarten utifrån vad som skulle gynna hans chanser att närma sig Downing Street. Han lierade sig med de mest hänsynslösa och lögnaktiga kampanjmakarna, som Dominic Cummings.
Men Boris Johnson stod ändå för första gången svarslös när Brexitsidan vann. Han hade räknat med att den förlorande premiärministern David Cameron skulle sitta kvar och ge BoJo möjlighet att bygga en opposition i Torypartiet för att senare kunna ta över.
Det missgreppet gjorde att Theresa May fick ta över Downing Street. Men efter bara drygt 1 000 dagar blev hon utmanövrerad av BoJo.
Med hjälp av kampanjstaben från Brexitomröstningen tog Johnson över Downing Street, och sedan dess har brittisk politik aldrig varit sig lik.
Boris Johnsons regeringar har urholkat demokratin genom att underminera parlamentets kontroll, infört lagar som förbjuder fredliga demonstrationer. Han har ljugit för väljarna om Brexitavtalet med EU, och sedan ägnat sig åt att anklaga och hota EU för att det leder till gränskontroller mellan Nordirland och övriga UK.
Men Torypartiet och hans ministrar har satt på sig skygglappar för alla BoJo:s lögner eftersom han levererade en stor valframgång 2019 och fortsatt plats vid de politiska köttgrytorna fem år till.
Det var först när lögnerna blev uppenbara för väljarna – hur BoJo och ministrarna festade på Downing Street under coronapandemin medan brittiska folket berordrats av regeringen att hålla sig hem – som 34 år av ljugande havererade.
Samtidigt som ekonomin havererade och beräkningar visade att Brexit hittills kostat 31 miljarder pund.
”By the end of last year our economy was 5.2%, or £31 billion, smaller than it would have been had we stayed in the EU.”
Väljarna vände Torypartiet ryggen och gav oppositionspartierna segrar i flera fyllnadsval till parlamentet. Toryparlamentarikerna började oroa sig nästa parlamentsval och ministrarna kände hur deras möjlighet att ta över som partiledare minskade ju längre de satt kvar vid BoJo:s sida.
De senaste dagarna har det blivit massavhopp från regeringen, där de som siktar på att ta över hoppade först.
Bookingföretagen hade redan satt igång vadhållning på efterträdare innan Boris Johnson på torsdagen till slut gav upp och meddelade sin avgång.
BoJo hoppas ändå kunna sitta kvar längre än Theresa May och meddelade att han sitter kvar tills det finns en efterträdare utsedd, i hopp om att Torypolitikerna vill gå på semester nu.
Men ju längre det dröjer med att kasta ut Boris Johnson från Downing Street desto mer skadas Torypartiet och dess möjligheter att tvätta bort minnet av Boris the Liar.
Dessvärre gynnas den som ljuger ihop en drömbild många vill ha. Detta så länge folk inte har en tilltro till att de kan åstadkomma reella förbättringar. Om tilltron inte finns är det helt enkelt attraktivare med tjusiga lögner än med verkligheten.