EU-middagen om toppjobben förra veckan gick inte bra och sedan dess har saker faktiskt bara blivit värre.
Torsdagens toppmöte kan bli en riktigt ful ko-handel.
”Vi vill ha ett ord med i laget vem som blir fransk EU-kommissionär,” meddelade RNs Jordan Bardella som redan ser sig själv som fransk premiärminister.
Macrons brådstörtade nyval äger rum på söndag (första rundan) och Le Pens Rassemblement National får i opinionsundersökningarna nära 36 procent vilket förklarar hans kaxiga krav.
RN slår tvåan – vänsterns folkfront – som får drygt 29 procent men det är inget mot det storstryk som Macrons mitten-union tilldelas: 19 procent.
I Bryssel har man inte hunnit fram ännu till frågan om vilka de 25 EU-kommissionärerna ska vara eller vilka uppdrag de ska få. Först ska ju ordförande utses. Ursula von der Leyen är visserligen enda kandidat men ändå är hennes utnämning inte alls hemma.
Från Rom hörs nämligen premiärminister Meloni hota riva upp den lilla trevliga kvartett som de stora EU-länderna hade tänkt ut:
Tyska Ursula von der Leyen (EPP) på kommissionsordförande-posten, Portugals Antonio Costa (s) som rådsordförande, Estlands Kaja Kallas (liberal) som EUs utrikeschef och Maltas Roberta Metsola (EPP) som parlamentets talkvinna.
Och var är Melonis ytterhöger i detta? Meloni gjorde själv ett bra val och den partigrupp i parlamentet som hon dominerar, ECR, har lockat till sig nya medlemmar efter EU-valet. Nu är ECR tredje störst grupp, större än de liberala. Meloni anser att det ska synas när toppjobben fördelas.
Nu har visserligen normalt har stats- och regeringscheferna ensamma skött fördelningen av EUs toppjobb utan att ta någon hänsyn till hur EU-valet har fallit ut så Melonis krav är en nyhet.
Hon är inte ensam i gänget av stats- och regeringschefer att vilja ändra på traditionerna.
Vi har t ex Tjeckiens premiärminister Petr Fiala som överraskande tweetar:
”Reglerna är tydliga… Tjeckien är ett centralt land och vår portfölj (i kommissionen) måste avspegla det.”
Nej, reglerna säger inget om vilka portföljer länder ska få, bara att alla länder ska kunna placera en person i EU-kommissionen.
Det är ju kommissionens ordförande som fördelar portföljerna.
Men det är klart, då måste först Ursula von der Leyen bli utsedd av stats- och regeringscheferna, sedan godkänd med 361 röster i EU-parlamentet.
Och där blev plötsligt utgången av EU-valet ett trumfkort som går att använda inne på toppmötet:
…så ni vill gärna ha Ursula VDL?, det kanske våra partivänner stoppar i parlamentet om inte vi först får…
I Europaparlamentet denna vecka försvagades just den uppgjorda dealen om kvartetten härovan. Liberalerna, ett av tre partier som stödjer Von der Leyen har efter ett svagt val dessutom just förlorat sju ledamöter från tjeckiska partiet ANO som vill gå åt höger och förlorat de 5 ledamöter som VOLT fick in, vilka valde att gå till de Gröna istället.
Melonis förhandlingskort stärktes just.
På nästa EU-toppmöte som infaller redan på torsdag, kan italienska Meloni räkna med uppbackning från Ungerns Victor Orban, alltid redo att göra livet besvärligt för de övriga.
Om Nederländerna till slut är redo att skicka sin nye premiärminister, han som i Geert Wilders namn ska leda deras regering, så ingår säkert också Wilders´ regering i Melonis gäng.
Wilders regering har för övrigt klubbat ett regeringsprogram som är precis vad Jordan Bardella just nu lovar sina franska väljare: Landets EU-avgift ska bli kraftigt mindre, slut på klimatreformer och stopp vid gränsen för migranter.
Varken Bardella eller Wilders har något att säga om vem som istället ska betala franska och nederländska EU-avgifter – för de lovar också mer EU-pengar till bönderna – eller vilket land som ska ta deras avvisade migranter.
Samtidigt antyder Meloni i italiensk press att hon kan tänka sig att backa om toppjobben om Ursula von der Leyen lovar att pausa klimatfrågor och att bli tuffare mot migranter.
Ursula von der Leyen har förstås visat sig villig att bryta mot regler och principer för att komma vidare. Till exempel har Ungern just getts rätten att den ungerska delen av EU-budgeten inte blir inblandad i EUs militära stöd till Ukraina.
Det är ju en härlig gåva som andra premiärministrar kan vilja ha också.
Vem vill inte peka på EU-budgeten och säga nej, inte till jordbruk och nej, inte till jämställdhetsgrejer och nej, inte till…
Och varför, när man ändå håller på, skulle Ursula Von der Leyen inte börja lova ut var dessa reserverade pengasummor kan hamna istället?
Fast här blir det knepigt.
Skulle Ursula Von der Leyen lova pausa klimat, stoppa migranter vid gränsen för vissa länder och fördela om den gemensamma budgeten efter enskilda länders preferenser…. ja, då har hon förlorat det stöd som hon räknar med för att bli vald i EU-parlamentet från socialister, liberaler och de Gröna.
EU-politik blev just väldigt mycket besvärligare.