Franska nyvalet hotar inte demokratin – det gör Macronismen, Trumpismen, Orbanismen

President Emmanuel Macron har idiotförklarats för att han utlyste nyval efter bakslaget i EU-valet och därmed kan bana väg för att Marine Le Pens extremhöger tar över regeringsmakten. Men det är inte parlamentsvalet som utlöst hotet mot demokratin.

Macrons stora bidrag för att Frankrike kan få det första högerextrema styret sedan Vichyregimen 1940-44 togs redan för sju år sedan. Det är när ”Macronismen”, ”Trumpismen”, ”Orbanismen” underminerar de traditionella samhällsbärande organisationerna om än med helt olika mål som demokratin hotas.

Macrons far Jean-Michel Macron avslöjar för en lokaltidning att sonen funderade på att utlysa nyval redan ett par månader före EU-valet, skriver DN. Macron hade inte tillräckligt med stöd i parlamentet och hans regering riskerade att fällas i en misstroendeomröstning som skulle tvinga fram nyval.

– Om fransmännen vill ha Marine Le Pens Nationell samling, ska de få se resultatet. Hellre att det varar i två år, än fem. Om Nationell samling visar sig helt oförmögna att regera under de åren, finns hopp om att de inte kommer längre. Ungefär så sade min son till mig två månader före EU-valet, berättar Jean-Michel Macron.

I franska val har de två stora statsbärande partierna Socialistpartiet och Gaullistpartiet som sedan 1970-talet turats om vid makten kunnat mobilisera sina väljare att i avgörande lägen bilda en ”republikansk front” och rösta tillsammans mot högerextrema ”Front National”. Ett parti som bildades av Jean-Marie Le Pen i början på 1970-talet med fd naziofficerare och gamla företrädare från Vichyregimen i leden.

Men de stora partierna har successivt urholkats till parlamentariska eliter med allt färre medlemmar. Och Emmanuel Macron gav dem en dödskyss när han lämnade Francois Hollandes S-regering och bildade partiet ”En Marche”, som han deklarerade skulle genomföra en ”demokratisk revolution” som en ny mittenkraft i fransk politik i stället för de gamla partierna.

”The story of Emmanuel Macron’s presidency, culminating in his decision to dissolve the French national assembly and call fresh legislative elections, is a tragedy in four acts”, skriver professor Robert M Solow i Financial Times.

Gaullistpartiet och Socialistpartiet marginaliserades när Macron ställdes mot Jean-Marie Le Pens dotter Marine i den avgörande omgången i presidentvalet 2017.

Men ”En Marche” var bara ett luftslott utan grund. Politiker från de traditionella partierna flockades för att bli valda att ingå i Macrons nya majoritet i parlamentet, men det fanns ingen organiserad väljarbas som kunde bestämma inriktning för partiet och föra ut dess politik.

När Macron inte levde upp till sina löften om sjunkande arbetslöshet och ekonomiska förbättringar var de enda starka oppositionskrafterna partier långt ut till höger och till vänster. I presidentvalet 2022 lyckades Macron bli vald än en gång när väljare uppmanades rösta emot hotet mot republiken – Marine Le Pen.

Men Macrons parti fick inte majoritet i parlamentet, och sedan dess har många lämnat partiet i protest mot presidentens högersvängar i försök att desarmera extremhögerns krav på hårdare tag mot migranter.

Emmanuel Macron hoppas nu, enligt pappa Jean-Michels förklaring, kunna återuppväcka den republikanska fronten igen.

Antingen genom att väljarna i den här avgörande valomgången röstar för en motkandidat mot Marine Le Pens kandidat för Rassemblement National.

Eller genom att de får upptäcka vilket kaos en högerextrem regering ställer till med under två år för att inse att de inte ska rösta fram Marine Le Pen som president i valet 2027.

Det är ett desperat försök att återupprätta något av det traditionella partiväsende som Macron framgångsrikt sköt sönder 2017.

Marine Le Pen har under tiden varit fullt sysselsatt med att omforma bilden av sitt tidigare neonazistiska parti, där pappa Jean-Marie sade att nazisterna koncentrationsläger bara var en ”detalj”. Till att i dag anklaga vänsteralliansen ”Nya folkfronten” för antisemitism och ta avstånd från Vichyregimens och franska statens deporteringar av judar.

Enligt opinionsmätningarna ser det ändå ut som att Marine Le Pens högerallians inte kommer att få majoritet i den avgörande omgången när vänsteralliansen och Macrons allians i de flesta valkretsar dragit tillbaka kandidater för att mana på samma kandidat mot extremhögern.

”There are many lessons to draw from this four-act story. The main one is that creating a new centre party turned out to be a dangerous strategy. A resilient democracy needs functioning parties of the centre-left and centre-right”,  konstaterar professor Robert M Solow.

Men ”Macronismen” lider nu ändå sitt nederlag och svåra förhandlingar mellan mitten- och vänsterpartierna väntar för att kunna få fram en politik som kan drivas igenom i parlamentet. Nya folkfrontens krav på sänkt pensionsålder, höjda löner, sänkt moms, prisstopp på livsmedel och höjda marginalskatter för höginkomsttagare har kallats för ”helt orealistisk” av Macron och franska ekonomer.

Nobelpristagaren i ekonomi Esther Deflo, som forskat och driver projekt om fattigdomsbekämpning, menar ändå att det är Frankrikes vänster som kan lägga grunden för en alternativ inriktning till Marine Le Pens extremhöger.

”Seven years of Macron but also five years of Socialist president François Hollande have shown that whatever it is that the centrist politicians, always intent on demonstrating their reasonableness, keep on offering is now a losing proposition for most French voters. In 2022, it was largely the better off who voted for Macron and his party. The urban poor and the middle class mostly went for the left, and the rural poor and middle class for the Rassemblement National.”

”The Macron project failed because, while it used the language of reason and competence to justify its reforms as necessary technocratic changes that were beneficial to everyone, they were often neither backed by science nor particularly fair.

Esther Deflo skriver i Financial Times att vänsteralliansens snabbt framförhandlade program innehåller förslag att bygga på. Medan Marine Le Pens högerallians redan backat från sina löften till pensionärer och löntagare efter kritik från näringslivet och i första hand innebär attacker mot migranter och ytterligare förmåner för rika.

Macronismen siktade på att omvandla Frankrike för att modernisera landet och stärka ekonomin. Men till priset av att ett haltande demokratiskt styre ersattes av toppstyre, svikna vallöften och presidentdekret, som resulterat i ökat stöd för extremhögern.

I andra länder har de samhällsbärande organisationerna och demokratin undergrävts på helt andra sätt av populister som tagit sig till makten och utnyttjat det till att genomdriva ett auktoritärt styre för att säkra sin makt.

I USA har Donald Trump lyckats ta över det republikanska statsbärande partiet. Med hjälp av den religiösa högern och ultrakonservativa krafter som fått igenom sina krav på abortförbud och fri tillgång till vapen.

Inför presidentvalet i november har rådgivare till Donald Trump utarbetat ”Project 2025”, en 900-sidig plan för att avskaffa grundläggande delar av den demokratiska ordningen i USA. Som Trump låtsas inte känna till.

”It calls for sacking thousands of civil servants, expanding the power of the president, dismantling the Department of Education and other federal agencies, and sweeping tax cuts.”

“We are in the process of the second American Revolution, which will remain bloodless if the left allows it to be,” Heritage president Kevin Roberts told the War Room podcast, founded by Trump advisor Steve Bannon.

I Ungern omvandlade Viktor Orban sitt liberala parti Fidesz till ett nationalistiskt religiöst parti efter att ha förlorat två val i rad för att vinna konservativa väljare som drömmer om Storungern. När partiet vann en storseger 2010 utnyttjade Orban det till att snabbt och grundligt ändra grundlagarna. Vallagarna ändrades, regeringen tog kontroll över tillsättning av domare och åklagare, mediemyndigheten, konkurrensmyndigheten. Vänner till Viktor Orban fick förmånliga lån för att köpa tidningar, radio- och tv-stationer och nätmedier.

Orban kallade sitt projekt för den ”illiberala staten” och blev extremhögerns förebild såväl i Europa som i USA

”Orbán announced that his regime being built in Hungary did not follow liberal ideas of social organization. It was based not on a set of individuals, but on a national community, which ultimately was an “illiberal state.”

Prenumerera gratis. Skriv in din mejladress i rutan.