President Emmanuel Macron lyckades kuppa igenom Christine Lagarde som chef för Europeiska centralbanken och Ursula von der Leyen som ordförande för EU-kommissionen efter flera nätters nattmangling i månadsskiftet juni-juli för fem år sedan.
När Macron nu är i Tyskland på statsbesök handlar de viktiga förhandlingarna om hur EU:s toppjobb ska fördelas den här gången efter EU-valet. Och Macron har en ny kupplan, som inte gillas av svenska regeringen.
Förre ECB-chefen Mario Draghi, som hyllats för att ha räddat EU under eurokrisen 2012, har en radikal plan för hur EU ska kunna klara sig i konkurrensen med Kina och USA. Emmanuel Macron vill ge Draghi ett nytt EU-toppjobb för att kunna driva igenom den.
”What I’m proposing… is radical change”, deklarerade Draghi på ett EU-möte för några veckor sedan.
Han anklagade Kina för att vara på väg att ödelägga stora delas av EU-ländernas industriella bas. Han anklagade USA för att försöka locka över europeiska företag och samtidigt stänga ute konkurrens.
Draghi efterlyser massiva offentliga investeringar och fördjupat ekonomiskt samarbete för att locka privata investerare att satsa minst 500 miljarder euro i gröna investeringar varje år. En plan som går på tvärs mot svenska regeringen som kräver att EU ska återinföra strikta regler för statsstöd och verka för ökad frihandel.
Mario Draghi ska presentera hela sin plan för att förbättra konkurrenskraften på EU-toppmötet efter midsommar, då EU-ledarna också ska försöka enast om fördelningen av toppjobben.
Draghis förslag tillsammans med de förslag för EU:s inre marknad som lagts fram av Italiens tidigare regeringschef Enrico Letta med mer EU-centraliserat statsstöd passar som hand i handske med Emmanuel Macrons vision om ”europeisk suveränitet”.
Därför är det inte förvånande att europeiska medier rapporterar om att Emmanuel Macron lobbar övriga EU-ledare för att ge Mario Draghi ett toppjobb.
Det lär inte handla om att försöka sno jobbet som ordförande för EU-kommissionen från Ursula von der Leyen. Hon är toppkandidat för den största partigruppen, EPP, som också har flest stats- och regeringschefer bland EU-ledarna. Hennes problem är snarast vilka politiska löften hon måste ge olika partigrupper för att få deras röster i EU-parlamentets omröstning.
Däremot har Mario Draghi en större chans att tävla om posten som ”EU President” för Europeiska rådet – EU-ledarnas organ för att styra unionen.
Liberalen Charles Michel har suttit på posten de senaste fem åren utan att ha gjort något avtryck frånsett skandaler som ”sofagate”. Socialdemokraterna har lanserat Portugals tidigare regeringschef António Costa som efterträdare. Men efter att ha tvingats avgå efter en korruptionsskandal har hans position försvagats även om han inte åtalats för något brott.
Den stora risken för Emmanuel Macron är att flera andra EU-ledare inte vill ha en stark ”EU President” och inser att Mario Draghi på den posten skulle tolkas som en röst för hans radikala plan på omläggning av den ekonomiska politiken – med stora offentliga investeringar och kraftigt fördjupat ekonomiskt samarbete.
Inför Macrons statsbesök i Tyskland har det talats mycket om de personliga samarbetsproblemen med förbundskansler Olaf Scholz. Två stora politiska egon som offentligt skickar gliringar till varandra i stället för att visa att ledarna för EU:s två stormakter tillsammans kan peka ut vägen framåt.
Macron och Scholz lyckades dock enas om en text för publicering under statsbesöket i Financial Times. Rubriken ”Macron and Scholz: We must strengthen European sovereignty” signalerar att Scholz åtminstone ställt sig bakom Macrons favoritfras.
I Mario Draghis anda utlovar de satsningar på stärkt konkurrenskraft, ambitiös industripolitik, uppmjukade konkurrensregler för storföretag och mer oberoende av andra länder när EU genomdriver de utlovade gröna satsningarna.
Men Olaf Scholz som inte vill att tyska storföretag i Kina ska drabbas av höga strafftullar har i sin tur fått in skrivningar om att EU fortsatt står för världshandelsreglerna och vill ha ”fri konkurrens”.
Macron och Scholz är dock överens om att EU för att kunna klara konkurrensen från Kina och USA efter drygt 30 års försök nu måste genomföra den ”kapitalmarknadsunion” som utlovades första gången 1992.
Det handlar om att få gemensamma regler för investeringar, skatter, banker, konkurser med överstatlig kontroll. EU beräknar att hundratals miljarder euro investeras i USA för att regelverken är så osäkra i Europa. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen talar om att 470 miljarder euro i ökade investeringar i EU om kapitalmarknadsunionen förverkligas.
Men det räcker inte med att Macron och Scholz är överens om detta. På det senaste EU-toppmötet hade ett dussintal EU-ledare från små medlemsländer stora invändningar mot gemensamma och överstatliga regler för kapitalmarknaderna.
Estlands premiärminister Kaja Kallas var orolig för att det skulle tvinga landet höja sina låga företagsskatter.
Frankrikes finansminister Bruno Le Maire har hotat med att några stora länder kommer att starta en kapitalmarknadsunion på egen hand. Med det gemensamma utspelet av Macron och Scholz ökar pressen på småländerna.
Macron och Scholz får med båda sina ”bevingade ord” när de utlovar krafttag för att vända EU:s utveckling:
”Europe is experiencing its Zeitenwende. We can’t take for granted the foundations on which we have built our European way of living and our role in the world. Our Europe is mortal, and we must rise to the challenge.”
Om Emmanuel Macron lyckas med sin kupp att få in Mario Draghi på ett av EU:s toppjobb han både han och Scholz gjort något som kan förverkliga deras favvofraser.