SD-trollen har nått EU-kollegornas öron


Och så dök SDs trollfabrik upp i EBUs stora EU-valdebatt i Bryssel.
Statsminister Kristersson tar fel om han tror att avslöjandet kan viftas bort.
Även hans egna väljare är upprörda.

”I Sverige har regeringsstödet trollfabriker!”


”Jag kan inte ta ansvar för SDs kommunikationsavdelning,” fräste statsministern vid pressträffen men en majoritet av väljarna – även hans egna väljare – tycker att han faktiskt borde låta skandalen påverka regeringssamarbetet.
Göteborgsposten har låtit Novus göra en opinionsundersökning och 70 procent – även av Tidöväljarna – är starka motståndare till att låta samhällsdebatten föras med det här slags dolda och manipulativa metoder.

Kristersson föredrar låtsas att TV4s avslöjande handlar om det gamla vanliga, nämligen att några enskilda Sverigedemokrater uppför sig illa på nätet.
”SD bör sansa sitt tonläge,” är så långt som statsministern är villig att gå.

Men SDs trollfabrik är unik för en västlig demokrati.
Att faktiskt finansiera, organisera och instruera anställda att anonymt utgöra troll i samhällsdebatten på nätet – officiellt en påverkansoperation – har (hittills) inget annat demokratiskt parti avslöjats syssla med.
Det är däremot något som vi fått vänja oss vid att Rysslands Putin ägnar sig åt när vi har val i väst och som andra auktoritära ledare som Brasiliens förre president Bolsonaro och Indiens premiärminister Modi sysslar med.

Att ett politiskt parti invalt i parlamentet i ett demokratiskt västland skulle avslöjas systematiskt arbeta på samma vis – det är en premiär.
Den chockerande nyheten om deras påverkansoperation letade sig in i valets stora EU-debatt som sändes av EBU på torsdagen:
”Ett parti som stöder… ja, mer än stöder en borgerlig, en liberal regering!, och i en fabrik producerar fake news…!,” stammade kandidaten Nicolas Schmidt (S&D) upprört, en nyhet som han hört om vid sitt besök i Sverige.

Avslöjandet har plockats upp brett av europeiska media. Nyheten har landat i Le Monde, The Times, Frankfurter Allgemeine Zeitung, Reuters, El Diario, Euractiv, mfl.

Utanför Sveriges gränser kallas SD som regel för ”ett parti med neo-nazistiska rötter” när de omnämns. Det senaste avslöjandet stärker inte deras aktier.
Just nu står det alltmer klart att extremhögern och ytterhögern håller på att omforma sina trupper i Europaparlamentet. En falang (Meloni-falangen i ECR)
vill påverka EU-besluten vilket kräver en mer städad partigrupp som är villig att kompromissa.

Ursula von der Leyen har lovat Giorgia Meloni politiskt stöd (i utbyte mot at bli invald som kommissionsordförande) men då kan inga extrema småpartier få tillåtas vara med längre.
SD har just gjort sig till kandidat att bli bortstädat.

I det bredare EU-samarbetet har problemet med påverkansoperationer som omöjliggör en sansad samhällsdebatt, diskuterats i flera år.
Det har resulterat i flera regelpaket som syftar till att bromsa och hindra trollen att få andra att tystna och lämna ”rummet” inför deras framfart.
De svenska liberalerna har krävt svenska lagar för att hindra trollfabriker men de kan alltså ta det lugnt, det är gjort.

Det handlar bl a om EU-regler för politisk reklam (krav på tydlig avsändare och finansiär), regler som skyddar journalistyrket och oberoende redaktioner så att inte vem som helst kan låtsas vara ett regelrätt media på t ex Youtube, hårda regler om innehåll i budskapen på nätet vilket ska vaktas av de stora plattformarna (Facebook, Youtube, etc).
Allt är beslutat och klart, flera delar har trätt i kraft. Youtube tog t ex ner flera SD-konton efter TV4s avslöjanden i förra veckan medan partiledaren Jimmie Åkesson fortfarande vägrat göra det.
Andra EU-förbud smäller till först från hösten 2025.

EU-reglerna har egentligen utformats för att hindra auktoritära ledare som i Ungern eller tidigare i Polen, från att kunna tysta det offentliga samtalet, för att stoppa påverkansoperationer från Ryssland att störa och omintetgöra detsamma.
Ingen som skrev eller förhandlade reglerna, hade drömt om att lagarna skulle behövas för att rädda den svenska samhällsdebatten från en organiserad, svensk påverkansoperation från ett riksdagsparti i nära nog regerande ställning.

Och Ulf Kristersson kan väl inte ha anat – när han argumenterade som EU-ordförande för att länder som bryter mot rättsstatsprincipen ska kunna straffas, eller när han satte upp rättsstatsprincipen som en av Sveriges viktigaste nuvarande prioriteringar – att om han fortsätter acceptera att troll kidnappar det öppna samtalet – skulle de straffen kunna drabba honom själv och hans passiva regering.