Trump vill ha fler avtal att skryta med före presidentvalet och nu tycks han ha EU i siktet.
Hittills har EU inte kunnat stå emot något han begärt.
Det kom som en chock när Donald Trump under sitt första år som president slog till med strafftullar på stål (25 proc) och aluminium (10 proc). För den ”nationella säkerhetens skull,” hävdade han.
EU som trodde sig vara militärt och politiskt allierad till USA, slapp inte undan utan får betala.
Sedan har Trump som bekant rivit upp och skrivit om handelsavtal med Mexiko. Kanada, Japan, Sydkorea och – förstås – med Kina.
Trump kräver helt enkelt att andra länder köper mer amerikanskt.
På ytan har det möjligen sett ut som att EU fått vara ifred efter ståltullarna men så är inte fallet.
Bakom kulisserna har Trump förvärrat européernas sits på flera sätt.
I januari i år utökade han strafftullarna till ännu fler stålprodukter för att skydda amerikanska företag som i sin roll som köpare, drabbats av hans strafftariffer.
Dessutom har han oblygt kompenserat med statliga medel de amerikanska företag som förlorar på hans strafftullar därför att de måste ha den europeiska importen som Trump har fördyrat.
Slutligen har Trump-administrationen massivt utökat sitt användande av vapnet dumpingstraff på import. Vid årsskiftet låg dumpingavgifter på import till ett värde av 5 miljarder dollar.
Men EU har tagit stryk på mer än stål och aluminium.
Våren 2018 hotade Trump att ta itu med ”elaka EU” genom att slå på strafftullar på bilar också.
EU försökte dialog. Efter ett antal resultatlösa möten mellan EU-ledare och Trump, ledde en träff mellan EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Donald Trump till en överenskommelse.
Den löd som så att, Trump lovade vänta med biltullar mot att EU a) köpte mer sojabönor, b) köpte mer amerikansk naturgas och c) förhandlade fram ett nytt avtal med USA.
Hur gick det då? Jo under a) kan vi se att före avtalet kom EUs import av sojabönor till 39 procent från USA. Mot slutet av 2019 kom 75 procent av EUs sojaimport från USA.
Och under b) kan vi konstatera att före uppgörelsen gick mindre än 5 procent av USAs export av gas (LNG) till EU.
Under sista kvartalet 2019 var EUs andel av amerikansk gasexport 35 procent – en ökning med 367 procent.
EU har dessutom anslagit 29 miljarder euro till att bygga 32 nya gasterminaler för att ta emot amerikansk gas – terminaler som enligt experter inte behövs och som kommer vid en tidpunkt där EU lovat att storsatsa på fossilfritt.
Biltullarna har verkligen fungerat mycket väl för amerikanerna när de vill få EU att falla in i ledet.
De kom till användning på nytt i januari 2020. Trump – i strid med internationella regler – lät avrätta en högt uppsatt iransk militärstrateg på besök i ett tredje land, Irak. Iran svarade med luftangrepp mot en amerikansk bas.
EUs policy med Iran är att upprätthålla relationerna trots allt. Iran är geografiskt närbeläget och européernas prioritet är att övertala dem att hålla fast vid avtalet om att de inte ska utveckla kärnvapen.
Eller… så var EUs policy. Ända till Trump i januari hotade med 25 procents biltullar ifall EU inte tar avstånd från kärnvapenavtalet.
Genast utlöste utrikesministrarna från Tyskland, Storbritannien och Frankrike en tvist med Iran över brott mot kärnvapenavtalet.
Listan över tillfällen när president Trump spänt musklerna och fått européerna att falla tillbaka kan göras mycket lång. Här är fler exempel:
* Frankrike lagstiftade i juli om en digital skatt på utländska bolag som tjänar mer än 7,5 mdr kronor i Frankrike utan att betala skatt där. USA hotade med strafftullar. I januari suspenderade Frankrike den digitala skatten.
* USA har i vinter hotat straffa europeiska länder som tillåter kinesiska Huawei att göra affärer hos dem.
* USA har infört sanktioner för alla företag som arbetar med en rysk-tysk gasledning, Nordstream II.
* I oktober 2019 kom ett WTO-utslag som förklarade EU-länders stöd till Airbus illegalt. EU begärde att få föra en dialog med USA om ärendet eftersom en tidigare panel har dömt liknande för amerikanska Boeing (utan att EU infört strafftullar). Man kunde ju kvitta?
Nej.
USA la genast på strafftullar på europeiska varor och hotade nyligen att öka värdet av dessa till 6,7 mdr euro.
* Det allra nyaste hotet från Trump-administrationen är att hoppa av ett globalt WTO-avtal om offentlig upphandling.
Donald Trump lär anse att utlänningar drar för mycket nytta av offentliga kontrakt i USA.
Det kommer i så fall att slå dubbelt mot EU.
EU är totalt öppet för utländska bolag att bjuda ppå offentliga kontrakt, totalt värda 300 miljarder euro årligen i EU.
Men USA har en ”Buy American-act” vilken ger prioritet till amerikanska anbud, något som länge varit en nagel i ögat på européerna.
Nu skulle alltså murarna resas ännu högre.
EU har visserligen gjort en blyg ansats med ”svars-tullar” mot USA men hittills till ett värde som inte på långa vägar motsvarar de amerikanska åtgärderna (totalt 2,75 mdr euros).
EU – som ju står som försvarare av en regelbaserad handel – har dessutom vänt sig till WTO och anmält vad man anser vara amerikanska övergrepp, t ex ståltullarna.
Intressant där, är förstås att USA en längre tid stoppat WTO från att förlänga eller utse ersättare till domare i WTOs tvistpaneler när deras mandat löper ut.
USA lyckades på detta vis sätta den högsta instansen i WTO ur spel i december 2019.
Det innebär alltså att om EU skulle vinna sitt ärende mot USA – om ganska många år för sådant tar tid – så kan USA överklaga och där tar sagan slut.
Nej, den egentliga responsen från EU på amerikanskt översitteri har varit dialog.
Det går väl så där.
För att återgå till Trump och Junckers överenskommelse i juli 2018 så kan vi se att även den tredje punkten c) har uppfyllts. EU och USA har diskuterat handel… av och till, måste man säga för amerikanerna har ofta varit upptagna på annat håll.
Med Kina och så.
Till skillnad från Trumps vana att anvisa vad motparten MÅSTE köpa, så har EU velat ta bort handelshinder mellan de två handelsblocken. Dessa smått tekniska överläggningar pågår (på lägre nivå) bakom kulisserna och kan eventuellt ge smärre resultat.
Nu duger dock inte sådant alls för Donald Trump som är i valkampanjstider och gillar att kunna deklarera segrar.
I Davos i januari hotade han att han hade mer på lut för EU.
”EU skapades för att skada USA,” meddelade han sedan häromdagen.
Och hans utsända tvekar inte.
”Inget annat duger, EU måste ändra sina livsmedelsregler,” deklarerade nyligen USAs jordbruksminister Sonny Perdue.
EU måste köpa amerikanska klorinkycklingar, bland annat.
Och vad gör EU i denna situation?
Ja, EU-kommissionen öppnar för att ”tweaka” EU-reglerna så att man kan säga ja till amerikanerna om livsmedel.
EU-kommissionen hoppas säkert att det kan göras på ett diskret, tekniskt sätt så att det inte behöver leda till protester.
Men lita på Donald Trump.
Han vill förödmjuka sina offer, annars har han inte vunnit. Han kommer inte låta klorinkycklingarna förbli en hemlighet.
Frågan som ställdes när Trump började först hota omvärlden 2017, var om EU skulle klara att hålla fast vid sin policy om öppen, regelbaserad och multilateral handel.
EU hade ändå på sin planhalva en större marknad än USA, är världens största handelsaktör och USAs största handelspartner.
Upprörda och skrämda, har EU-länderna debatterat möjligheten att börja beskatta jättebolag som idag kommer undan, att skydda europeisk industri från uppköp, att göra det möjligt att skapa europeiska jättebolag – ja, att svara med hårdare strafftullar på USA.
Men inget är för tillfället ens i närheten att genomföras.
Så slutsatsen som börjar avteckna sig obehagligt tydligt efter snart fyra år av Trump vid makten, är att när handelsblocket EU utmanas, klarar man varken att försvara sina principer för handel eller att slå vakt om sin egen marknad.
Frågan som i förlängningen då riskerar att väckas, är naturligtvis varför ett land ska bry sig om att vara medlem av EU.