Trumps kroppsspråk säger allt om Juncker-avtalet (Juncker/Malmström… II)

”En stor dag för frihandeln,” sa Donald Trump igår.
Men titta på hans min.
Han hade ingen stor dag.

”Jag älskar tullar!”, utropade Donald Trump på twitter när EU-kommissionens Jean-Claude Juncker satt på flyget på väg till Washington för att prata amerikanska strafftullar.
”Vad tänker de där svaga politikerna egentligen, som pratar handelsavtal istället för strafftullar,” fortsatte Trump.

18 timmar senare gjorde Trump en överenskommelse med EUs Juncker om att avblåsa strafftullar på bilar och ”lösa” frågan om ståltullarna.
(Den deal som Cecilia Malmström utarbetat och försökt få Washington med på i månader.)

Titta på Trumps kroppsspråk.
Före mötet möter de bägge herrarna pressen.
Trump är bister, sammanbiten.
Inte ett skämt, inte en klapp på ryggen, inte en blick i Junckers riktning.
Och Trump vägrar ta pressens frågor.

Efter mötet läser Trump upp ett i förhand skrivet uttalande.
Inte ett leende.
Det här är inte en avslappnad president som skojar, knappt en blick på Juncker.
Och han vägrar igen att ta frågor från pressen.

Trump gillade inte att backa ner sig.

På twitter efteråt försöker Trump så gott han kan utropa segrar.
EU ska köpa mer sojabönor!
Nåja, det är inte något som Juncker eller EU kan utlova.
Det är ett kommersiellt beslut som hänger på om det finns kunder i Europa och företag som vågar ha amerikanska leverantörer när landets president är så oberäknelig.

EU ska köpa mer amerikansk gas!
I alla fall bygga fler terminaler för LNG.
Det kan Juncker faktiskt lova för det har EU försökt få fart på i fem år minst, mer konkret sedan 2015.

EU vill på så vis kunna köpa annan gas än den ryska, t ex från Norge och Algeriet och varför inte amerikansk? (om de sänker sitt pris först)
Det går trögt eftersom rysk gas är så billig att det kommersiella intresset för att bygga LNG-terminaler är lågt.

Vaga löften om sojabönor och gas skulle alltså ha fått Trump att ge upp sitt älskade handelskrig.
Nej, snarare var det all irritation som byggts upp mot honom i USA.

Bönderna i Mellanvästern är arga över att handelskriget drabbar dem tungt.
Trumps löfte att kompensera dem med 12 miljarder dollar mottogs med ett surt ”men det är ju småpengar i sammanhanget.”

Harley Davidson flyttar ut från USA för att slippa hans handelskrig, Coca Cola höjer priset för burkarna har blivit så dyra. General Motors annonserar sämre resultat för att Trumps strafftullar gjort aluminium så dyrt för den som bygger bilar.

Pressen från allt detta har utnyttjats av någon i Vita Huset till att förmå Donald Trump att göra den deal med EU som EU-regeringarna hela tiden erbjudit honom; dialog om handel.
Möjligen har man sagt till presidenten att han får låta EU vara i fred om han ska kunna attackera Kina.

Så Trump har böjt sig.
Men han avskyr det.
Titta på hans kroppsspråk.

Lugnet är nog inte därför återställt helt och hållet.
Om Donald Trump inte ändrat karaktär nyligen så kommer han fortsätta kasta ur sig elakheter i fortsättningen också, i stil med:
”Jag kanske slår till med biltullar i alla fall. Vi får se.”

About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU