Finansministern begår fotbyte i låna-eller-spara-frågan

Finansminister Magdalena Andersson säger att det var ett misstag att kräva av EU-länder att spara sig ur krisen.
Då har hon tagit steg ett i ekonomisk omsvängning. Steg två verkar dröja.

Vad som skiljer finansminister Andersson från kollegerna är att andra har idéer

I en lite förbryllande SvD-intervju på lördagen byter finansministern fot tydligt och synligt för alla de väljare som kan ha missat att dagens ekonomiska trend är raka motsatsen till den som socialdemokraterna med Andersson i spetsen försvarat fram till i somras.
Alltså: Spara är ute. Låna för att investera är inne.

Andersson kallar nu de hästkurer som Grekland, Spanien och Portugal utsattes för ”misstag som inte ska upprepas.”
Hon hänvisar till vad hon kallar tunga instanser som IMF, OECD och EU-kommissionen (!) och hävdar sedan att ”USA leder vägen”.

Varför så blygsam? Ta äran själv, finansministern!
Först in på denna nya väg var ju Andersson och Löfven när de i somras gick med på det unika EU-beslutet att låna 750 mdr euro för att investera oss ur den lågkonjunktur som pandemin skickat på oss.

Sant är president Joe Biden har anammat denna väg helhjärtat men först ett drygt halvår efter EU.
Och då med mycket mer pengar att investera än EU.
Det sistnämnda är delvis Anderssons och Löfvens fel. Sverige envisades med att EU skulle hålla igen både sin budget och sin upplåning.

Magdalena Andersson verkar kämpa med att hålla fast tag i den nya ekonomiska teori som hon proklamerar i intervjun, att för en stat kan låna vara av godo.
Plötsligt säger hon nämligen att Sverige kan låna till låg ränta beror på att hon hade sparat pengar i bättre tider.
Det är dumt av flera skäl.
Det blir kanske mest uppenbart om vi ser oss runtom i världen och konstaterar att alla länder just nu har låga låneräntor, kring noll eller minus.
Även skyhögt skuldsatta Italien och Grekland.
Låg ränta är verkligen inte marknadens tack till sparsamma Andersson.

Ett annat tecken på att hon inte tycks ha förstått det nya konceptet hela vägen:
”Men att nu bygga upp skuld för att vinna kortsiktiga politiska vinster? Det vore djupt oansvarigt. Och helt personlighets­främmande.”

Idén är ju inte alls att låna pengar för att ge väljarna mer pengar i plånboken.
Bidens, liksom EUs initiativ, är ju väldigt tydliga med VARFÖR de vill spendera pengar nu:
Att kunna fullt delta i det klimatteknologiska racet liksom AI och annan ny teknologi.
Att bygga ut och renovera bristande infrastruktur.
Att kompetenshöja brett.
Poängen är att bygga en framtid som man kan lämna över till nästa generation.

Det som kanske mest avslöjar att Magdalena Andersson nog inte begripit att man ska låna för att INVESTERA, är hennes totala brist på egna idéer vad hon ska använda pengarna till som hon nu vill låna.
I stort sett det enda hon har att säga om detta, är att hon vill anställa fler i offentliga sektorn.
Det är en utmärkt sak i sig men vad vi vill höra från finansministern är ju inte enbart att offentliganställda ska bli fler.
Vi vill förstås veta vad hennes idéer är att de offentliganställda ska göra.

Det finns andra inslag i intervjun man hade önskat att reportern hade frågat mer om.
Hennes påstående att vi snart kommer få se en våg av kapitalskatter över världen, t ex. Kanske det men vad vi redan ser är en inkommande våg av höjda bolagsskatter.
Joe Biden, som Andersson gärna hänvisar till, vill att höjningen av bolagsskatt ska bli global och många länder har svarat på hans initiativ med lättnad.

Magdalena Andersson har istället lett en våg av sänkningar av svensk bolagsskatt med argumentet att annars skulle svenska företag flytta utomlands.
Vi och några östeuropéer har nu lägst nivå för bolagsskatt i Europa.
Andersson sänker i år bolagsskatten till 20,6 procent medan Joe Biden höjer amerikansk bolagsskatt till 28 procent.

Bidens andra globala skatteförslag är att höja skatten på tech-jättarna. Magdalena Andersson har också intensivt kämpat emot en skatt på tech-jättar. Hennes argument har skiftat men i botten fruktar hon att svenska multinationella bolag skulle skatta mer i andra länder än här.

Reportern noterar så få av motsatserna i Anderssons uttalanden att intervjun, säkert ofrivilligt, börjar likna ett idolporträtt.
Är detta i själva verket en minister som anmäler sig som Stefan Löfvens efterträdare?

I så fall är det ämne som allra mest saknas – och som skiljer Magdalena Andersson från såväl Joe Biden som kollegerna i övriga EU-länder – att hon inte presenterar någon tydlig idé om vilken framtid hon vill satsa på.

Sommaren 2020 säger hon om att regeringens satsningar ska vara att renovera byggnader och bygga vägar – alltså 1930-talets metod för en stat att bygga sig ur en kris.
Våren 2021 nöjer hon sig med: ”Jobb, jobb, jobb.”
Det räcker inte.