Den 9 maj 1950 frambar några europeiska politiska ledare ”bebisen” till det som skulle bli dagens EU.
Men vid 75 ägnar sig de politiska ledarna mest åt att kämpa för att behålla sin makt på hemmaplan snarare än att stå upp i den geopolitiska stormen och försöka övertyga sina väljare om att de vågar står upp för att stärka det europeiska samarbetet.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen står ensam vid rodret emot Donald Trumps stormangrepp.
+ EU:s stormakt Tyskland har fått en ny regering. Men förbundskansler Friedrich Merz har redan flera gånger visat för väljarna att han är en opålitlig ledare.
Ena dagen ta hjälp av högerextrema AfD för att vinna en omröstning om migrationspolitik, för att några dagar senare utesluta samarbete med AfD.
Före valet säga tvärnej till att riva upp ”skuldbromsen” och öppna för ökade investeringar – för att efter valet snabbt ändra grundlagen för att kunna satsa 100-tals miljarder euro på investeringar.
Därtill har det redan avslöjats att Merz inte ens har stöd av sin egen regeringsallians när flera ledamöter vägrade stödja honom som förbundskansler i första omröstningen.
+ EU:s andra stormakt Frankrike befinner sig i konstant regeringskris där president Emmanuel Macrons EU-positiva mittenprojekt från 2017 har havererat och hans minoritetsregeringar balanserar på en knivsegg.
Macron försöker kompensera det med att söka bundsförvanter i utrikespolitiken. Med erbjudanden om att Frankrikes kärnvapen ska skydda även andra länder i Europa. Med löften om franska soldater för att säkra ett fredsavtal i Ukraina.
Men med ett franskt parlament där både vänstern och högern är emot ökat militärt stöd till Ukraina, och emot Nato- och EU-medlemskap, lär Macron få svårt att förverkliga sina proklamationer.
Macron uppges nu fundera på att utlysa ännu ett nytt nyval efter att hans låga opinionssiffror stigit något, även om det riskerar leda till att ytterhögern och yttervänstern blir ännu starkare i parlamentet.
+ Samtidigt ser EU:s nejsägare Ungerns Viktor Orban ut att få två nya kompisar på extremhögern på toppmötena i höst – med George Simion som väntas bli vald till Rumäniens president och Andrej Babis till Tjeckiens premiärminister.
När EU tidigare genom historien kunnat agera i krislägen har starka stats- och regeringschefer drivit på tillsammans med kommissionen.
+ När Frankrikes utrikesminister Robert Schumann den 9 maj 1950 lade fram förslaget om att skapa en europeisk kol- och stålunion med överstatliga befogenheter backades det upp av Västtyskland, Italien, Nederländerna, Belgien och Luxemburg.
+ När EU tog de stora stegen att skapa en inre marknad, med en gemensam valuta, backades EU-kommissionens Jacques Delors upp av Tysklands Helmut Kohl och Frankrikes Francois Mitterrand.
+ När Storbritannien lämnade EU lyckades kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker skapa enad front bland övriga regeringar och EU-projektet gick stärkt ur krisen.
+ När coronapandemin slog till började svaghetstecknen visa sig. EU-kommissionen hade inget mandat att agera, men Ursula von der Leyen tog ändå initiativ när regeringarna tafatt börjat konkurrera med varandra. EU kunde med kommissionen som officiell ”samordnare” för regeringarna få fram vaccin och medicinsk utrustning till alla medlemsländer. Och von der Leyen lyckades därefter få Tysklands Angela Merkel och Emmanuel Macron att ställa sig i spetsen för det historiska förslaget att ta upp ett gigantiskt EU-lån på 750 miljarder euro med medlemsländernas som borgensmän till en återhämtningsfond efter krisen.
+ När Ryssland invaderade Ukraina utvecklades snabbt ett samarbete mellan EU och USA med Joe Biden som president. Kommissionen blev för första gången samordnare för militär upphandling till stöd för Ukraina. EU har fattat enhälliga beslut om 16 sanktionspaket mot Putinregimen, trots Viktor Orbans ständiga vetohot.
Men när Donald Trump nu satt igång sina stormangrepp mot den gällande världsordningen. För att med mobbning driva igenom den ”starkes rätt” att ta ut godtyckliga strafftullar och hota skicka militär för att ta över passande länder på Trumps drömkarta. Då står EU med sin politiskt svagaste laguppställning på decennier.
De vacklar om hur de ska mötas Trumps attacker. Emmanuel Macron har förgäves försökt med smicker. Italiens Giorgia Meloni har försökt utnyttja rollen som ”Trumpviskare” utan att det fått några synliga resultat. Och Friedrich Merz som efter tyska valet tufft talade om att göra Europa ”oberoende” av USA och skapa ett ”Europeiskt Nato” dämpade tonen Donald Trump väsentligt mötet med Macron i veckan:
”We want the Americans to remain onboard, and to meet their responsibilities within NATO and towards Ukraine. President Trump has our full support when it comes to bringing about an end to the war,” Merz added.
Inför Nato-toppmötet nästa månad manar flera EU-regeringar nu till största möjliga försiktighet för att inte göra Trump sur. De är rädda för att mobbaren självsvåldigt ska dra tillbaka USA-trupper från Europa om någon vågar kritisera till exempel hans idéer om att skicka militär till Grönland.
“There is a great deal of nervousness and the general thinking is to do whatever we can to get [Trump] there, tell him what he wants to hear, and get him out again without any disaster,” said one senior EU official to Financial Times.
Stats- och regeringscheferna har i den här krisen överlämnat rodret för att stå upp för EU mot mobbaren i Vita huset till EU-kommissionen och von der Leyen.
Till och med svenska politiska ledare, som under 30 år av medlemskap undvikit att nämna ordet EU-kommissionen, talar nu om von der Leyen som EU:s viktiga ledare. Ulf Kristersson påpekar ofta att han ”talat med Ursula för att visa att han har inflytande i EU. Magdalena Andersson understryker att kommissionens ordförande ”har en central roll att spela för att EU skör a ta en tydligare roll i världspolitiken”.
+ EU-kommissionen har också fyllt upp tomrummet av valda EU-ledare. Von der Leyen lade fram förslagen om militär upprustning i medlemsländerna, med 150 miljarder euro i EU-lån och uppmjukade budgetkrav för att öppna för 100-tals miljarder i nationella försvarssatsningar.
+ EU-kommissionen har trots Donald Trumps hot beslutat om miljardböter för amerikanska techbolag.
+ EU-kommissionen har förhandlat med Kina om kraftigt sänkt tullar för elbilar och talat om samtidigt som handelskriget mellan USA och Kina trappats upp. Båda sidor också om ”stärkt samarbete”.
+ EU-kommissionen har inlett förhandlingar om ökad frihandel med en lång rad länder i ”Global South”.
+ Ursula von der Leyen har kastat ut lockbeten på 500 miljoner euro för att få amerikanska forskare att söka sig till Europa. Och Emmanuel Macron fick var med på lanseringen.
+ Von der Leyen trängde sig till slut fram till mobbaren Trump vid begravningen av påven och fick till ett löfte om ett möte. USA tycks till slut ha insett – hur mycket Trump än föraktar kommissionen – att handelsförhandlingar kan han inte fixa med en lismande Meloni utan måste föra dem med EU-kommissionen.
+ Kommissionen har efter en utdragen strid nu också fått stöd av EU-regeringarna att hota USA med kraftigt höjda tullar på motsvarande de 100 miljarder euro som ett ”begränsatt” svar på de strafftullar USA infört. Det verkar ha fått Trumpgänget att komma till förhandlingsbordet.
Polens Donald Tusk kan dock bli ett undantag. Hans regering kan stå starkare efter presidentvalet om partiets kandidat blir vald och kan ta över efter Andrzej Duda från oppositionspartiet PiS som blockerar en stor del av regeringens politik.
Tusk kan då också med ökad auktoritet sätta press på EU:s övriga konservativa regeringar att se till att deras företrädare i EU-parlamentet håller sig borta från samarbete med extremhögern som man lovat. För där ingår Tusks politiska huvudmotståndare PiS. Det skulle underlätta för EU-kommissionen att hålla fast vis sitt politiska femårsprogram, främst inom klimatområdet.
Hur Friedrich Merz klarar av att inta en ledarroll blir ändå avgörande. Han är en nykomling på EU-nivå som aldrig haft en ministerroll. Stoppad av Angela Mekel som under många år odlade von der Leyen som sin favvominister.
Även om von der Leyen håller i rodret för EU-skeppet krävs det att Merz slutar gräma sig över alla missade år i den politiska toppen och i stället visar att han menar allvar med sina tal om att stärka EU.