För fem år sedan blev Ursula von der Leyen nödlösningen när EU-ledarna inte kunde komma överens om en ny ordförande för kommissionen. Men hon fick själv kohandla med Viktor Orban m fl om fina portföljer i kommissionen för att säkra majoritetsstöd
Nu är EU-ledarna i krisläge igen – Donald Tusk, Olaf Scholz och Emmanuel Macron ägnar sig åt dragkamp om toppjobben, medan EU-valets segrare Giorgia Meloni stängs ute. Von der Leyen tvingas agera krislösare igen för att rädda veckans toppmöte.
En snabb uppgörelse om fördelning av toppjobben utlovades när EU:s stats- och regeringschefer träffades förra veckan. Namnen var redan klara – Antonio Costa som ordförande för Europeiska rådet, von der Leyen som ordförande för kommissionen och Estlands Kaja Kallas som EU-utrikeschef.
Men allt strulades till av att EU-partigrupperna hade utsett förhandlare som skulle se till att deras grupp fick största möjliga bit av maktkakan för sitt valresultat. Konservativa EPP:s förhandlare Donald Tusk ville demonstrera för socialdemokraternas Olaf Scholz och liberalernas Emmanuel Macron att han var tuffast och krävde plötsligt ny skärning av kakan.
Medan timmarna gick blev Italiens Giorgia Meloni allt surare för att hon inte fick vara med. Hon som alla EU-ledare ansträngt sig för att hålla sig väl med sedan hon kom till makten som tack för att hon trots partiets neofascistiska arv valt att anpassa sin regering till EU-politiken.
Strax före midnatt fick EU-toppmötets ordförande Charles Michel kliva ut i pressrummet och meddela att det inte blivit någon uppgörelse.
Men den oskickliga hanteringen av Donald Tusk et consortes har fått krislampan att tändas för EU igen. EU-parlamentsvalet blev inte den massiva högervåg som förutspåtts, men brakförlusterna för regeringarna i Tyskland och Frankrike gör att EU står utan en tydlig ledning igen. Och EU-topparnas ”chefsförhandlare” valde då att tuppa sig i stället för att bana väg för den uppgörelse som låg på bordet.
När så Giorgia Melonis partigrupp ECR i helgen kunde deklarera att den har fler mandat i EU-parlamentet än Liberala gruppen krävde hon ökad makt i EU-toppen.
Meloni believes that the relative success of her European Conservatives and Reformists (ECR) group should translate to a key spot in the allocation of positions, and has been making her views known. ”It is a role of the highest rank that I intend to claim for Italy,” calling it ”surreal” that fellow leaders had floated an initial lineup without involving her camp.
Spekulationerna är nu i full gång om att Meloni kräver ett av de tre toppjobben och makt över EU:s politiska agenda. Samtidigt som Olaf Scholz hotar backa från stödet för Ursula von der Leyen om konservativa EPP gör upp med Melonis partigrupp.
Krisläget inför torsdagens toppmöte påminner om samma helg 2019. Då fick von der Leyen rädda EU-ledarna löften om tunga portföljer i kommissionen till regeringscheferna i Ungern, Polen och Italien. Viktor Orban fick löfte om posten som utvidgningskommissionär, Polens Mateusz Morawiecki fick jordbruk och Italiens Giuseppe Conte fick konkurrens. Conte gav dessutom uppdraget att utse vice ordförande och konkurrenskommissionär till sin regeringskollega EU-motståndaren Matteo Salvini.
Ett regeringsskifte i Italien gjorde dock att von der Leyen slapp Salvinis kandidat och fick en S-märkt italienare i Paolo Gentiloni.
Inför veckans EU-toppmöte meddelar nu konservativa EPP inofficiellt att man backar från Donald Tusks förhandlingsutspel om att Antonio Costa bara ska få sitta som EU-toppmötets ordförande i 2,5 år. Och Italiens utrikesminister Antonio Tajani deklarerade att regeringen kräver en tung post som vice ordförande med ansvar för jordbruk eller industripolitik i nya kommissionen.
Problemet är att italienska regeringens kandidat enligt mediauppgifter EU-minister Raffaele Fitto har varit inblandad i flera korruptionsaffärer. Han dömdes till fängelse för korruption, men blev friad i högre domstol. Likaså för ett åtal för fusk vid en försäljning av en affärskedja.
Det är därmed upp till Ursula von der Leyen att än en gång kohandla om tunga poster i kommissionen innan hon är vald till ordförande.
Det kan bana väg för en uppgörelse på EU-toppmötet om toppjobben enligt den fördelning som var klar redan i förra veckan.
Men sedan väntar nästa balansakt för von der Leyen med förslag till politisk handlingsplan, förhandlingar och eftergifter för att säkra stöd från en absolut majoritet av de 720 EU-parlamentarikerna.
De tre chefsförhandlarna Tusk, Scholz och Macron har till synes 398 mandat bakom sig i parlamentet och därmed långt fler än de 361 röster som krävs för von der Leyen. Men flera ledamöter i deras partigrupper har redan deklarerat att de kommer att rösta nej – som franska högerpartiet Les Republicains ledamöter och irländska Fianna Fáil, som ingår i Liberala gruppen.
De Grönas partigrupp med 50 ledamöter har erbjudit sig att stödja Ursula von der Leyen som ny ordförande för kommissionen i utbyte mot garantier om fortsatt stark klimatpolitik och att målet om ”netto noll utsläpp till 2050” står fast.
“The only way to create a stable pro-European, pro-democracy and pro-Ukraine majority is by the four parties,” said Dutch MEP Bas Eickhout, the Greens’ lead election candidate.
Men EPP:s ”chefsförhandlare” Donald Tusk vill inte förhandla med De Gröna. Han befarar att det leder till väljarförluster till extremhögern.
EU-ledarna överlåter åt Ursula von der Leyen att på egen hand kohandla fram stöd från minst 361 ledamöter i EU-parlamentet.
Stats- och regeringscheferna verkar övertygade om att hon kommer att klara det. Flera har redan anmält sina kandidater till hennes nya kommission. Och har på det sättet redan intagit flera av de tyngsta posterna.
Lettland har nominerat Valdis Dombrovskis för en tredje mandatperiod. Tidigare premiärminister, och i dag ”Executive Vice-President” med ansvar för både ekonomi och handel.
Slovakien har nominerat Maroš Šefčovič för en fjärde mandateriod. I dag ”Executive Vice-President”, med ansvar för klimat, relationer med parlamentet och handelsförahndlare med Storbritannien efter Brexit.
Spanien har nominerat vice premiärminister och klimatminister Teresa Ribera med kravet att hon ska få posten som klimatkommissionär.
Finlands regering verkar inte sikta på någon av de tyngre posterna med sin nominering av EU-parlamentarikern Henna Virkkunen från konservativa Samlingspartiet.
Svenska regeringen har inte nominerat några kandidater ännu. Men statsminister Ulf Kristersson har sagt att han vill ha en tung portfölj i nya kommissionen, som ekonomi, digitalisering eller säkerhetspolitik.
Det största hindret för att nå det målet är att regeringen står för en helt annan inriktning för EU:s ekonomiska politik än de flesta andra länder. Sverige betraktas som ”frihandelstalibaner” när övriga EU talar om att det krävs ökad statlig styrning och massiva statsstöd för att kunna klara konkurrensen från USA och Kina.
Handelsminister Johan Forsell erkände under Almedalsveckan i fjol att han känner sig isolerad på EU-ministermötena.
-Det känns ensamt på EU-mötena som frihandelsvän, suckade Forsell.
Ett annat hinder är att regeringen inte verkar ha någon politisk tung kandidat att lansera till kommissionen. EU-minister Jessika Roswall och EU-parlamentarikern Tomas Tobé som nämnts i spekulationerna är lättviktare mot fd regeringschefer.
Migrationsminister Maria Malmer Stenegard kunde vara ett namn om Tidöpartierna vill fortsätta agera för ännu mindre invandring till EU.
Prenumerera gratis. Skriv in din mejladress i rutan.